När Helix kom ut på Hittehunds sida på fb och hemsidan, så kom det många svar. 
Väldigt många lät dessutom mycket trevliga och som bra alternativ! Det är alltid svårt att välja ut några stycken av 100tals mejlsvar. Men man kan säga att de som lägger ner lite tid med att skriva personligt och lite längre fångar lättare ens intresse. Vi valde bland annat ut Susannes brev. Det lät verkligen som en genuin hundmänniska! Jag ringde till henne och vi klickade direkt. Det kändes som om vi pratat förr.
Jag pratade med Helix unga matte och hon höll med. Hon skrev: ”Jag tror ni har hittat den rätta matchningen.”
Jag bjöd in Susanne att komma till mig och bo över natten. För då kunde hon och jag lära känna varandra lite mera. Helix matte och Susanne kunde träffas hos mig på neutral mark och känna efter om det kändes rätt.
Det gick precis lika bra som jag hoppades. 
Helix är en ung, okomplicerad hund. Han behöver bland annat träna på att gå i koppel, men det kommer nog att bli bra när de nu ska börja på vardagslydnadskurs! Susanne och jag har hållit kontakt och hon rapporterar ofta om hur de har det.
De bor i ett stort hus i en mindre stad och har ett sommarställe bara 10 minuter bort där det finns gott om ytor att vara lös på. Paradiset för en hund.
Susanne skrev nyligen ”Hej Agneta o tack för tipsen! Jag kan glädja dig med att Helix har genomgått en stor förändring, på kort tid. Vi är på väg åt rätt håll. Han lyssnar och har lärt nya kommandon; Ligg och Stanna / Vänta / Varsågod – Gå fint. Har fått leksaker med olika namn och vet vilken han ska hämta… Han tuggar inte i kopplet – jag har ögonkontakt och berömmer “gå fint” när han gör det. Han var helt underbar med vår lilla ettåring (barnbarnet) Valdemar – försiktig och ömsint. Detta var min största ängslan, hur går det med Helix o mitt barnbarn. Familjen har rest hem till Köpenhamn idag och både min son och hans sambo Maria älskar Helix. (Även om min son Adam utbrast vid första anblicken – “du är inte klok mamma som har skaffat en så stor hund!” Då ska man veta att resten av familjen i DK bara har småjyckar, typ Yorkshire). Helix samlade upp varenda smula Valdemar tappade på golvet och satt troget vid hans sida under varje måltid – utan att vara störande eller tiggande, bara i vänteposition. Valdemar stoppade in hela handen med gröt i munnen på Helix som bara slickade försiktigt. Bägge var i golvhöjd mycket av tiden, Valdemar blev våt av allt slickande men brydde sig inte. – Gissa om jag var lättad – och glad!”
Det kommer säkert snart rapport igen från Helix och Susanne. Just nu håller de på att lära känna varandra så bra som möjligt!
Agneta Damberg
Ängdalens hundkurser, Motala