Författare: Christine Leijd

I förra veckan hade jag en återträff med Hittehund Silver, denna stora ståtliga huskyblandning! Om jag ska välja topp 3 av de av våra hundägare som inspirerat mig mest personligen genom alla år med Hittehund, då är det Kerstin. Hon är en sann huskyälskare, och kan verkligen ge dem det de behöver också, varje dag i veckan! Varje gång jag får återträffa Silver slås jag av hans glänsande päls, glada och pigga blick och hur tydligt det är att Kerstin är hans matte. Med huskyns yl-prat ville han kalla tillbaka sin matte när hon var i mitt badrum, Silver är en kommunikativ hund som pratar, och Kerstin talar huskyns språk och förstår varje nyans. Flera gånger om året lämnar de Stockholm och åker långt långt upp i Norr, de långvandrar, Silver drar packningen och Roxy bär lite tuggben och extra guldkant till hundarna. Kerstin har en egen checklista till packningen, men hon är van vid att vandra bland fjällen, same som hon är till ursprung. När Silver fick ett hem hos Kerstin öppnade sig en härlig värld för honom i fjällen, och att åka helikopter upp till fjälltoppar och bestiga berg i fjällvärlden. Ja, varje gång Kerstin lägger upp bilder på sin facebook där vi är vänner ser man hur underbart de har det och Silver lystrar intensivt till ordet ”fjällen”.

Och när de inte är i fjällen långvandrar de i olika naturreservat i Stockholm, och åker skidor på den futtiga vinter vi har i Stockholm. Silver är en högrest ståtlig hund och väcker uppmärksamhet, och strax är det dags för nästa fjällrunda för hundarna.

Det är väldigt sällsynt att man kan hitta de här hemmen för en husky, men ibland har man tur. En granne till Kerstin kontaktade oss när hennes tidigare husky hade gått bort och Roxy som är korsning husky/gul labrador blivit ensam hund. Roxy med de magiska blå ögonen kom också till Kerstin som en omplaceringshund. Båda hundarna är enormt trevliga individer och passar väldigt fint tillsammans. Lycka till i fjällen Kerstin! Jag ser fram emot bilderna efter din fjälltur och önskar att jag hade kunnat vara en fluga på din axel och uppleva bara en bråkdel av det liv du ger dina älskade hundar!

När jag tog tåget för att besöka Stella i oktober var det tre år sedan hon fick sin nya familj. Det är alltid lika trevligt att besöka dem!

Stella är en keeshond som blev omhändertagen och fick bo i ett privat fosterhem inom Hittehund för att bli rehabiliterad innan hon kom till Tommy och Yvonne. Hennes förra matte var sjuklig vilket även hade påverkat Stellas allmänna skötsel, och hennes päls var så pass tovig att den inte kunde sparas vilket även gett eksem i hårbotten.

https://youtube.com/watch?v=CW34825eVco%3Frel%3D0

Mitt i smällkalla vintern blev vi tvungna att raka ned henne hos vår veterinär Kent eftersom pälsen gjorde så ont i hårbotten av tovorna. Stella blev utrustad med en overall och ett rejält vintertäcke och under tovorna visade sig hennes extrema övervikt så hon påminde mest om en trind julskinka med sött spetshuvud. Stella fann sig i alla veterinärbesök och omvårdnad med en ängels tålamod, och hon är verkligen en av de allra vänligaste och snällaste hundflickor jag har träffat.

När jag blir emottagen hos Stellas ägare säger de faktiskt i munnen på varandra att Stella är en GUDOMLIG hund och att de hela tiden får så mycket beröm för henne vart de än går. Hon blev det nyblivna pensionärsparets första egna och varmt efterlängtade hund och allt har gått så väldigt fint ifrån början till slut. Stella hade och har fortfarande väldigt svårt för att vara ensam vilket var märkbart redan i fosterhemmet.

Hon får verkligen ångest och panik om hon blir lämnad själv medan hon är lugnet själv när hon har sällskap. Men Stella är alltid med sin matte eller husse eller blir tillfälligt passad inom närmsta släkten på samma ort.

Innan mitt besök hos Stella visste jag att det är många som månar om henne. Både tidigare fostermatte Angelica ville veta att hon hade det bra, samt att det fanns ett stort varmt engagemang ifrån rasklubbens sida som även med sin ekonomiska stöttning till Hittehund kunde möjliggöra vårt omhändertagande och rehabilitering av Stella.

Stella är en kär och söt spetsflicka som har kommit som en liten solstråle till sin familj, och det är verkligen här hon hör hemma.

 

Under februari eller mars är det dags för nästa hembesök. Tyvärr utan min hundflicka Lycka. Det här blev hennes sista uppdrag inom Hittehund, åka tåg genom Sverige och besöka hundar som hon tyckte så mycket om. Men 14 år gammal drabbades hon av aggressiv elakartad cancer. Uppföljningsresorna kommer aldrig bli detsamma utan henne…

 

Idag hade jag besök av chow chowen Chili tillsammans med nya matte Nancy. De har nu haft Chili i 2 veckor lite drygt, och det har gått väldigt bra. I nästa vecka ska de få privatträning av vår hundpsykolog Carina Persson som då gör hembesök. Det är alltid bra när man tar över en omplaceringshund att få rätt verktyg med sig med en gång.

Chow chowen Chili slog knockout på många som följer vår hemsida när vi presenterade att han sökte hem genom Hittehund. Då det brådskade pga mattes privata situation efter en separation ringde vi i första hand upp de familjer som fanns i vårt register för att de sedan innan anmält generellt intresse för en hund inom Hittehund eller intresse för en specifik hund vars profil var överensstämmande med vad vi sökte för Chili.
Jag hade träffat matte och Chili på tisdagen, och sedan ägnat hela kvällen åt att sammanfatta hans beskrivning, redigera bilder och video och djupintervjua matte. Samt ringa upp ett flertal familjer innan han kom ut på hemsidan.

För nästan exakt 2 år sedan fick amstaff-pitbullpojken Lasse hem hos Inger i Linköping. Jag minns det som igår hur svårt det var att hitta en vettig ägare till Lasse. Det hörde av sig människor som jag inte ens trodde fanns. En man som inte ens hade en bostad utan ville mötas upp någonstans.. många ungdomar som minsann hade erfarenhet ifrån en massa amstaff och pitbull som de hade haft kort tid, och andra som inte hade livssituationer som gjorde att det var så genomtänkt att skaffa hund.

Lasse var en så enormt trevlig hund och jag hade lagt ned min själ i att göra honom levande för läsaren, samt att vår hundpsykolog Carina Persson hjälpt till genom att göra en bedömning av Lasse, helt ideellt!

Han och mattes andra tik kunde börja att slåss, och situationen var väldigt knivig då matte hade separerat och inte skulle kunna sära på hundarna när hon gick hemifrån då den nya lägenheten var mindre. Ja egentligen blev vi kontaktade redan när det fanns en avlivningstid för Lasse, och flera andra föreningar hade tackat nej till att hjälpa till och faktiskt rekommenderat avlivning utan att ens ha träffat Lasse. Hunden i sig var helt fantastisk. Så lyhörd, mjuk, kommunikativ, och hade så otroligt många färdigheter. När jag fick kontakt med Inger kom hon som sänt ifrån skyarna. Jag hade dels börjat att tröttna på alla påringningar och mail ang Lasse som var fullständigt vettlösa. Varför ska de som hör av sig om den här hundtypen ofta vara sämre än människor som hör av sig om andra hundraser? Vad är det med rasen som gör att den ofta tilldrar sig personer utan ens en fast punkt i tillvaron.
Det härliga med Inger var att hon skulle gå i pension om några år, och att hon var en vital, klartänkt och seriös hundägare. Hon hade lång erfarenhet inom hunderiet då hon i flera år haft labbar och varit aktiv med dem och spårat väldigt mycket. Efter det hade hon tagit hand om en doberman/amstaffmix som kom ifrån ett djurhem i Östergötland, och nu var hon hundlös sedan hennes älskade Frigg gått bort. Hon kunde ha med sig hund på arbetet som personlig assistent och hade det där härliga lugnet inom sig då hon även jobbade med friskvård och taktil massage. Nu kunde hon och särbon Peder tänka sig att åka till Stockholm för att träffa Lasse, matte och mig, och stanna över helgen för att lära känna honom i lugn och ro. Hon samtyckte absolut till våra riktlinjer och gav sig ut i spårskogen med Lasses matte och såg vilken potential Lasse hade. Ja tänk om alla amstaffmixar kunde få erfarna seriösa hundägare som sökte en hund att jobba med? Nu ser inte verkligheten ut så.

Jag har Inger som vän på facebook och hon är nog den av våra hundägare som uppdaterar flitigast om sin hund med många bilder i veckan. Lasse balanserar, Lasse på jobbet, Lasse bilar i soffan, Lasse på kurs, Lasse i skogen … jag och gamla matte får följa Lasse genom livet och man blir så otroligt glad för varje liten skärva då Inger är så otroligt glad för sin hund. Som Inger beskriver Lasse med egna ord: ”Härlig! Riktigt riktigt trevlig. Rolig att ha att göra med! Han är med på jobbet som personlig assistent hos en trevlig rullstolsbunden strokepatient och har sin soffa där. Det tar ungefär 1,5 timme att gå hem ifrån jobbet, och vi går himla mycket.” Lasse och Inger har gått en hel del kurser tillsammans och träningsgodiset är kokt eller torkad lever. De har gått en hundmöteskurs med sele och långlina, inte för att det är problem vid hundmöten utan för att det är roligt att kursa. De har gått spårkurs och Bevakning som kurs som ren aktivering.. Då fanns det figuranter i skogen och Lasse fick ta upp spår. Han är så uppmärksam när han får jobba, och de går även på hundträffar i Linköping, mycket genom Akilles hundskola. ”Ledarskap och Lek” är en sådan rolig kurs. Inger tycker att det är viktigt att man lär känna varandra, att man förstår varandra, och kurser gör att man knyter an och får tillit till varandra.

 

 

Lasse har även sällskap av de två nymfparakiterna som flyger fritt i rummet. Första gången han såg fågeln som då var ensam stod han på kvällen på bakbenen och spanade in i buren och pep lite när Inger sa att Elsa bor här med. Men nu är de jättebra vänner vilket gick otroligt snabbt. Fåglarna går mycket omkring på golvet, och flyger ofta upp på soffstödet bredvid Lasse och han accepterar dem fullt ut.

 

Lasse är enormt kelen och vill vara nära och ligger ofta i knät. Lasse är bra med andra djur, och nosar ofta försiktigt på kossorna när de går sina långpromenader. De enda djur han blir exalterad över är ekorrar, då ylar han och man får hålla i honom för de är superspännande!

Jag minns att jag redan i Lasses beskrivning skrev att man som ägare till en hund som i omvärldens ögon kan ses som en ”kamphund” måste hela tiden vara redo att komma in i konflikter. Inte för att hunden har gjort något, utan för att man måste försvara sitt rasval, komma in i diskussioner med främlingar om sin hund, bemöta folks fördomar om sin hund, och att man nästan hela tiden måste tänka på att vara en extra föredömlig hundägare för att man får ögonen på sig. Och oja, Inger kan bekräfta och skriva under på varenda ord.

Hon måste hela tiden försvara sin hund mot folk. Både hundägare och andra vilt främmande personer. En främmande man väste argt när de kom gående något om ”En vuxen kvinna som skaffar en sån ras”, och det händer att folk stannar och stirrar och möter Inger med orden ”Jag vill bara kolla hur din hund beter sig om du har koll på kamphunden”. Ja, en hund som Lasse väcker hela tiden reaktioner.

Inger blir 65 år i november och kan verkligen inte vara representativ för ägare av en hund som används för att skrämma andra människor. Så varför kan då inte andra personer sluta påpeka och notera hennes val av hund? Säg det. Jag är bara så enormt glad över att Inger kontaktade oss, och så fint sköter om vår älskade Lasse efter alla konstens regler!

I början av februari blev vi inbjudna för att hälsa på Hittehund´s Kenzo, en goldenpojke som fick hem genom Hittehund för väldigt många år sedan nu, och som nu är en pigg seniorhund. Kenzos matte Katarina har nu flyttat till Stockholmstrakten då hon och hennes sambo Micke är visningsvärdar på Tyresta By. Även fast jag kommer ifrån Stockholm hade Tyresta By gått mig förbi, så när vi parkerade en lördag så nära byn vi kunde komma blev jag mäkta förvånad över hur mycket folk det var i rörelse i området. Då jag har Katarina som vän på facebook var tillfället väl valt att komma på ett besök eftersom fårstallet var fullt av killingar som bara var några veckor gamla, och med löftet att få kela med dem gick det inte att motstå den gästfria inbjudan. Tyresta Nationalpark är en av Sveriges 29 nationalparker och Tyresta By utgör huvudentren. Naturvårdsverket har beslutat att investera hela 30 miljoner kronor för att utveckla området för besökare, och syftet är nu att skapa en visningsgård med lantbruksdjur av olika slag. Byn räknas som en av de bäst bevarade i Stockholmstrakten och var med största säkerhet bebodd redan på järnåldern. Det vittnar flera vikingatida gravfält i omgivningarna om, liksom den vackra runhäll som finns i byn.

 

På visningsgården finns djur som t ex hästar, höns, grisar, får, getter, kaniner m fl. Cafée, kiosk och gårdsbutik. Grillplats och raststuga. Och på gården jobbar Hittehund´s Kenzo i en fin väst som förkunnat att han är *”gårdshund” på Tyresta. Hans bordercolliekompis har lite mer kvalificerade sysslor som ”vallhund”.

Katarina bor också i Tyresta by på Janssongården, och har även en bed n breakfast i huset intill. Hon ansvarar även för uthyrning av stallplatser, och även om arbetet är väldigt omfattande trivs hon, vilket man kan förstå, för hela området är som en dröm för en person med natur, djur och kulturintresse.

Kenzo är en nedklippt golden, han blir som en valp på nytt efter att ha blivit av med pälsen som om sommaren besvärar honom väldigt mycket pga värmen. Men han är söt som en valp i sin korta frissa, och en så fantastiskt trevlig gårdshund. Vilket fantastiskt liv Katarinas hundar lever som ständigt får vara med på arbetet, få gos och klapp ifrån besökare, och minglar runt under ansvar och översikt.

 

När vi skulle lämna Tyresta By och skiljas ifrån alla små fantastiska killingar, så sociala och tama, sett det fantastiska stallet och alla öppna djurhagar med stora rymliga ytor för varje djur, var det med ett löfte om att få återkomma. Det är bara 2 mil utanför Stockholm som denna idyll ligger, där Katarina satsar på att bevara gamla svenska lantraser, och sköter om alla gårdens djur efter allra bästa förmåga.

Att få göra ett hembesök i en så fantastisk miljö, få träffa så välskötta välmående och älskade djur, ger så mycket energi, när man ser hur fint våra hundar har det, även på ålderns höst.

Nu under maj, juni och juli kommer vi att börja avrunda omplaceringsverksamheten för att satsa på en period om 6-8 veckor mest inriktad på uppföljning av redan utplacerade hundar. Den tiden är extremt viktig för vår verksamhet, även om det gör ont i hjärtat över alla förfrågningar från personer som verkligen vill att just Hittehund ska ombesörja omplaceringen av sin hund. Men förmånen att få besöka hundar i sina hemmiljöer, anordna hundträffar för våra hundägare runt om i landet, och hinna ha längre uppföljningssamtal per telefon kan vi bara unna oss om vi samtidigt inte har ansvar för akuta hundärenden. Den här vintern och våren har varit mycket hektisk.