Vi har frågat några av våra hundägare hur de bäst sköter sin fyrbenta vän. Katarina i Stockholm tog över schäfermixen Sassa genom Hittehund när hon var 1,5 år gammal. 
Sassa är idag 12,5 år och har idag en bra allmänkondition, men det har krävts väldigt stort engagemang och bra omvårdnad från matte. Sassa började nämligen att få ledbesvär runt 9 års ålder. Hon började då att få en hälta och ville inte så gärna gå ut om kvällarna. Hon var svag i bakpartiet och gillade inte att gå i trappor. Sängen som hon var van vid att sova i hade Sassa slutat att gå upp i. Hon hade alla tecken på smärta, trots att hon inte var så gammal.
Katarina anpassade livet efter Sassa och började med att köpa en back on trackmadrass för hundar, en tempurmadrass som har memory foam. För en större hund kostar madrassen 1500-2000 kronor men den har back on tracks egenskaper och Katarina tycker den är värd pengarna. Sassa ville dock kämpa sig upp i soffan trots sin madrass så lösningen blev att hon fick ha sin madrass i soffan.
En morgon var fasansfull då Katarina blev väldigt rädd för att det här var början till slutet. Sassa hade jättesvårt att resa sig, hon kunde helt enkelt inte resa sig och matte satt i telefon med veterinären. Av en händelse stötte hon ihop med sin bekant Kerstin Zeuge som är hundfysioterapeut och som kunde erbjuda Sassa en rad behandlingar på sin magnetbädd. Magnetbädden är förprogrammerad för behandling av olika sjukdomstillstånd och behandlingen påverkar kroppen genom ett pulserande elektromagnetiskt fält. Syftet var att öka Sassas cirkulation så man kunde börja med sjukgymnastik. Det blev en rad behandlingar på magnetmadrassen för Sassa.
En hundfysioterpaeut är specialutbildad på muskelaturen och ersätter inte veterinären, men kan vara ett bra komplement då de ofta har en längre utbildning på muskler och leder än vad som ingår i den veterinärmedicinska utbildningen. 
Sassa blev även röntgad hos veterinären och hon hade inte höftledsdysplasi men hon var som många hundar drabbade av L7S1syndromet. Det är vanligast på aktiva hundar av storvuxna raser och ger ofta en tilltagande ryggsmärta. Hunden får ont när nerverna i ryggmärgskanalen inte får plats utan utsätts för tryck. Just leden mellan den sjunde ländkotan och första korskotan är den led i ryggen på hundar där rörligheten är som störst och sannolikt är det orsaken till att disken mellan dessa kotor ofta drabbas av skador.
Men det är ingen dödsdom för en hund. Det finns saker att göra, så hunden får tillbaka sin rörlighet. Tyvärr är det många som här avlivar sina hundar för man tror att ”lederna är slut”. Sassa hade också artros, vilket var femte hund får i vuxen ålder. Hon hade dock artros i samtliga leder. Värst var i vänster bakben där det var extra mycket. Den vanligaste formen av ledinflammation hos hundar är artros, (numera oftast benämnt osteoartrit); en degenerativ ledsjukdom. Vid denna typ av sjukdom ses en fortskridande nedbrytning och förlust av ledbrosk, kronisk inflammation och s.k. benpålagringar kring leder med stelhet, ökad smärta och minskad rörlighet som följd. Artros kan drabba hundar i alla åldrar och uppträda i olika typer av leder. Första tecknet är ofta stelhet och hälta precis som för Sassa. Typiskt för sjukdomen är att det som regel tar lång tid innan man ser tydliga tecken och röntgenologiska förändringar som resultat av den kroniska inflammationen. Hunden anpassar sig efter en smygande smärta och man ser det främst när hunden börjar att undvika rörelser och anpassa sig efter sin smärtbild. 
I samband med att Sassa fick sin L7S1diagnos bestämde sig Katarina för att satsa på att gå till Anna på Hundfyren i Stockholm. Där fick matte lära sig massage privat för att kunna massera Sassa varje kväll. De fick ett separat behandlingsprogram och Sassa fick där behandlas på Hundfyrens vibrationsplatta. I programmet som sätts upp individuellt ingick vattentrask för att stärka upp bakdelen där problem var störst. Att gå i en water treadmill kan närmast beskrivas som att röra sig på ett motionsband i vatten och det är en mycket framgångsrik metod, under uppsikt av hundfysioterapeuten Anna. Sassa blev mycket mycket bättre väldigt snabbt. Katarina fick även kämpa för att få ned henne i vikt då viktnedgången betyder enormt mycket vid ledbesvär. Sassa passas av Katarinas mamma ibland när Katarina arbetar och det var boven i dramat. Det var under en tid lönlöst att försöka få ned Sassa i vikt eftersom mamman jobbade lite emot målet av ren omtänksamhet och kärlek till Sassa. 
Katarina köpte dyrt viktreducerande veterinärfoder samtidigt som mamma lade på köttbullar på maten. Men Katarina fann på råd genom att mamma fick följa med på ett besök till Hundfyren där hundfysioterapeuten utförligt förklarade varför Sassa verkligen måste hållas smärt om hon skulle få tillbaka sin fysiska hälsa. Då insåg även mamma vikten av att Sassa måste få överleva utan köttbullar och annan kaloririk mat, särskilt när hon fick se hur mycket pengar och tid som Katarina lade ned på Sassa. Under den mest kritiska tiden gick Sassa till Hundfyren 1-2 gånger i veckan. För det gav så fantastiska resultat! Katarina saknar bil och bor på Södermalm men tog sig tid att åka kollektivt ut till Vällingby där Hundfyren har sin mottagning och det är rätt långt att gå ifrån tbanan till Råcksta som är den närmaste tbanestationen. För varje tillfälle blev det en timmes färd enkel resa, men av kärlek till Sassa och för att verkligen få henne i toppform lade Katarina ned den tiden två gånger i veckan.
Sassa blev raskt väldigt mycket piggare och gick sakta men säkert ned säkert 8 kg i vikt. Framåt vårkanten avslutade de behandlingen för denna gång då matte under tiden fått alla verktyg som hon behövde för att fortsätta träna med Sassa. 
Då hade Katarina även köpt en novafon som hon använde för att behandla Sassa i hemmet med. En novafon är ett redskap som används väldigt mycket även inom humansjukvården. Den ger smärtlindring genom att det är intraljud som påverkar och påskyndar läkning och kostar runt 2500 kronor att köpa. Den går även att hyra. Sassa fick även ett sommartäcke av märket Back on track för hon hade sedan innan deras vintertäcke. Back on tracks produkter är tillverkade i funktionstextiler med värmereflekterande egenskaper. Det ökar blodcirkulationen och minskar då muskelspänningarna. Sassa fick även börja att äta glucosamin. De provade lite olika produkter och fastnade för Standart Led och brosk. Nu kunde de byta foder ifrån JD till RD. Efter rehabiliteringen på Hundfyren blev det en kanonsommar med varmt badväder och Katarina som bor nära Långholmen kunde börja att simma Sassa på en hundbadstrand som öppnades 2014. Först bara 2 minuter men sedan ökade de tiden tills hon även fick simma flera gånger om dagen. Skönt för henne också i det varma vädret.
Sassa blev av all simning som är en så skonsam träningsform väldigt jättesmal och musklad. De simmade ända in i september. På hösten började hon att få lite ondare men då blev det en ny runda med rehabilitering, denna gång genom djursjukhuset Albanos rehabavdelning. Katarina hade med sig alla journalkopior och röntgenbilder och det genomfördes ny röntgen där, och en jättestor smärtutredning. Den värsta artrosen satt i tassarna som var jätteinflammerade. 
Vid första besöket blev Sassa satt på en låg dos av Rimadyl som smärtlindring. Hon fortsatte att få glucosamin och då det upptas bäst med fiskolja med omega3, får hon det tillsammans med Dr Baddakys kapslar som smetas in med lite leverpastej. Hon står fortfarande på en låg dos med Rimadyl morgon och kväll och har inga biverkningar av det. Katarina har kollat levern flera gånger för att försäkra sig om det. På Albano bestämde de sig även för att ge Sassa en annan behandlingsform. Hon skulle få sprutor vid fem tillfällen med en veckas mellanrum med Cartophen. Det är ett långverkande läkemedel som lindrar smärta. Matte tar god hand om Sassas tassar. Hon smörjer dem och har även strumpor i Back on tracks material men Sassa är en fena på att sparka av sig dem om kvällarna. De hjälper dock. Sassa går främst på mjukt underlag som gräs. Injektionerna av Cartophen gjorde susen! Numera vill Sassa alltid ned till Långholmen för att träffa sina hundkompisar. För att underhålla Sassas fysik främst under höst och vinterhalvåret satsar matte på att simma i bassäng. På Dogland i Arninge får man simma i bassäng med instruktör och då går de en gång i veckan. Idag har Sassa fri rörlighet. De går jättemycket, långpromenaden är på 1-1,5 timme precis som vanligt. Från det att Sassa inte kunde resa sig en dag till att det nu är full rulle igen. Framtiden ser ut som så att de kommer fortsätta att simma i vinter och använda vibrationsplatta. 
Ett simkort för en hund kostar ca 2-3000 kronor för ett tiokort för att simma en gång i veckan. Tillskott och foder är också en kostnad. Försäkringen har täckt med 3000 kronor per år, naturligtvis går Sassas friskvård på mycket mer, men det har iallafall täckt lite av den omfattande friskvård som Katarina har satsat på. Den har även täckt mediciner för 3000 kronor per år. Sassa har även återhämtat sig från att ha haft livmodersinflammation och behövt kastreras, samt ta bort fettknölar. När jag frågar Katarina om kostnader, tiden och engagemanget för Sassa säger hon enkelt att hon ser det som att hon har tagit hand om en hund och det här är Sassas pensionsförsäkring. Hon råder andra hundägare till seniorhundar att påbörja behandling i tid, att låta hunden simma och att ge tillskott. Att välja en försäkring där medicin och rehab ingår eftersom det gör en enorm skillnad. Vem som helst kan då få råd med både rehab och medicin och det utför sådan stor förändring i en hunds välmående! Inte alla väljer dock att lägga ned så mycket tid, pengar och utredningar för att få tillbaka rörligheten hos en äldre hund. Men det går i de flesta fall. Det gäller att få kontakt med de hundfysioterapeuter som vi har idag och ta del av deras kunskap och följa sin individuellt framarbetade handlingsplan. Katarina menar att Sassa måste få ha en fortsatt bra livskvalité nu som seniorhund. Och ja, det är vi fullt övertygade om att Sassa har. 
Vi som har följt Sassas liv från det att vi akut hämtade henne ifrån södra Sverige för 11 år sedan till idag har aldrig tvivlat en sekund på att Sassa har en matte som gör allt och lite till.
En hund ska ha ett smärtfritt och rörligt liv, och ibland behöver man hjälpa hunden till det genom friskvård och även förebyggande friskvård under seniorhundsåren. Ändå upplever vi inom Hittehund att det fortfarande finns en kunskapsbrist hos människor. När hunden visar som Sassa de första tecknen på artos och att bli stel tar man det som vanliga ålderskrämpor utan att förändra så mycket i hundens vardag. Just när små justeringar kan göra underverk för en hund, och friskvården gör hunden ung på nytt och kan finnas kvar vid ens sida i flera år till. Varför vi har valt att belysa detta inom vår verksamhet är för att vi kanske kan bidra till att ge inspiration till någon hundägare som kan bli nyfiken på att själv kontakta en hundfysioterapeut istället för att invänta att hunden ska bli stelare och stelare och till slut tas bort.
Helix har snart varit hos mig i ett år (från mars 2015). Vi lever ihop 24 timmar i dygnet och har inte varit åtskilda längre än en halv dag då och då plus en natt då jag låg på sjukhus för obs. Helix som nu är 1 år och 8 mån börjar bli mera “vuxen”, har bra självförtroende och trotsar/utmanar matte ibland (som vilken tonåring som helst). Fysiskt har han utvecklats kolossalt; har nu starka muskler och bra kondition. När han kom visade han symtom på att ha varit försummad med utomhusaktiviteter t ex längre promenader och han skrämde mig genom att på 3-4 dagen hos mig börja släpa bakkroppen och inte kunna stå upp. Detta dagen efter 2 timmars promenad… Akut till veterinär och efter behandling med diverse inflammationshämmande/smärtstillande samt låg aktivitet var Helix ok efter en vecka. Sen fick vi bygga upp hans kondition. I början tuggade han också på allt i sin närhet och jag kunde inte lämna huset överhuvudtaget utan att han tuggat i sig något, både farligt och ofarligt. Tack o lov var ovanan försvunnen efter 2-3 månader och Helix blev alltmer harmonisk för varje vecka. Han älskade friheten vid sommarhuset (på en ö) där han kunde springa fritt på klippor och i skogen. Jag bodde där pga renovering under större delen av 2015 och Helix kom så snart jag (bus-)visslade. Före jul blev jag medlem i den lokala brukshundklubben vid min permanenta bostad och när vädret nu blir bättre kommer vi att delta så mycket som möjligt i klubbens utomhusaktiviteter (även inomhus fika…). Pga vår långa vistelse på ön har det varit få tillfällen att umgås med andra hundar på ett naturligt sätt och nästa mål i Helix’ utveckling är att möta andra hundar utan att bli helvild (han är bara lycklig, inte aggressiv på ngt sätt). Han är fortsatt okastrerad – ingen av mina hanhundar har varit kastrerad – så jag ser tiden an. Helix är betydligt större och starkare än både mor o far (Border collie/Australian shepherd) och jag kommer att köpa dragutrustning så han kan få arbeta och använda sin energi positivt under våren.
Det är och har varit en STOR lycka att få ta hand om Helix. Han är både mitt barn och min bästa kompis. Han “läser” mig och visar tydligt både glädje och missnöje. Har börjat skälla när han vill ha min uppmärksamhet (t ex ”dags att leka och busa nu, matte”) men okynnesskäller aldrig. Är nyfiken och vill gärna hälsa på folk vi möter på gatan (inte alltid populärt!). Särskilt barn gör honom lycklig. Kanske för att han i första familjen bodde med ett mindre barn. Jag har f.ö. regelbunden mail-kontakt med Molly, första matten, och ser fram emot att hon besöker oss under året.
