Blogg

Hembesök hos Hittehund´s Kenzo

I början av februari blev vi inbjudna för att hälsa på Hittehund´s Kenzo, en goldenpojke som fick hem genom Hittehund för väldigt många år sedan nu, och som nu är en pigg seniorhund. DSC_0174Kenzos matte Katarina har nu flyttat till Stockholmstrakten då hon och hennes sambo Micke är visningsvärdar på Tyresta By. Även fast jag kommer ifrån Stockholm hade Tyresta By gått mig förbi, så när vi parkerade en lördag så nära byn vi kunde komma blev jag mäkta förvånad över hur mycket folk det var i rörelse i området. Då jag har Katarina som vän på facebook var tillfället väl valt att komma på ett besök eftersom fårstallet var fullt av killingar som bara var några veckor gamla, och med löftet att få kela med dem gick det inte att motstå den gästfria inbjudan. Tyresta Nationalpark är en av Sveriges 29 nationalparker och Tyresta By utgör huvudentren. Naturvårdsverket har beslutat att investera hela 30 miljoner kronor för att utveckla området för besökare, och syftet är nu att skapa en visningsgård med lantbruksdjur av olika slag. Byn räknas som en av de bäst bevarade i Stockholmstrakten och var med största säkerhet bebodd redan på järnåldern. Det vittnar flera vikingatida gravfält i omgivningarna om, liksom den vackra runhäll som finns i byn.

 

På visningsgården finns djur som t ex hästar, höns, grisar, får, getter, kaniner m fl. Cafée, kiosk och gårdsbutik. Grillplats och raststuga. DSC_0172Och på gården jobbar Hittehund´s Kenzo i en fin väst som förkunnat att han är *”gårdshund” på Tyresta. Hans bordercolliekompis har lite mer kvalificerade sysslor som ”vallhund”.

Katarina bor också i Tyresta by på Janssongården, och har även en bed n breakfast i huset intill. Hon ansvarar även för uthyrning av stallplatser, och även om arbetet är väldigt omfattande trivs hon, vilket man kan förstå, för hela området är som en dröm för en person med natur, djur och kulturintresse.

Kenzo är en nedklippt golden, han blir som en valp på nytt efter att ha blivit av med pälsen som om sommaren besvärar honom väldigt mycket pga värmen. Men han är söt som en valp i sin korta frissa, och en så fantastiskt trevlig gårdshund. Vilket fantastiskt liv Katarinas hundar lever som ständigt får vara med på arbetet, få gos och klapp ifrån besökare, och minglar runt under ansvar och översikt.

 

När vi skulle lämna Tyresta By och skiljas ifrån alla små fantastiska killingar, så sociala och tama, IMG_2029sett det fantastiska stallet och alla öppna djurhagar med stora rymliga ytor för varje djur, var det med ett löfte om att få återkomma. Det är bara 2 mil utanför Stockholm som denna idyll ligger, där Katarina satsar på att bevara gamla svenska lantraser, och sköter om alla gårdens djur efter allra bästa förmåga.

Att få göra ett hembesök i en så fantastisk miljö, få träffa så välskötta välmående och älskade djur, ger så mycket energi, när man ser hur fint våra hundar har det, även på ålderns höst.

Nu under maj, juni och juli kommer vi att börja avrunda omplaceringsverksamheten för att satsa på en period om 6-8 veckor mest inriktad på uppföljning av redan utplacerade hundar. Den tiden är extremt viktig för vår verksamhet, även om det gör ont i hjärtat över alla förfrågningar från personer som verkligen vill att just Hittehund ska ombesörja omplaceringen av sin hund. Men förmånen att få besöka hundar i sina hemmiljöer, anordna hundträffar för våra hundägare runt om i landet, och hinna ha längre uppföljningssamtal per telefon kan vi bara unna oss om vi samtidigt inte har ansvar för akuta hundärenden. Den här vintern och våren har varit mycket hektisk.

Hembesök hos Cnazter

I fredags var jag och hälsade på Cnaster och hans nya husse och matte. IMG_0045Att han bara bott där mindre än en månad var mycket svårt att se. Han hade funnit sig väl tillrätta och trivdes verkligen i sitt nya hem. Jag förstår honom, ett stort, vackert och rymligt hus med massor av plats för inomhus träning när vädret inte lockar till några längre utevistelser, en härlig trädgård att träna och leka i och en underbar husse och matte. Cnaster tyckte också det var roligt med besök, men lyssnade fint på husse och matte när han ville hälsa lite väl livligt på mig och min dotter som följt med. Som för övrigt också blev mycket förtjust i Cnaster, som lärde sig snabbt att där var en liten tjej som var riktigt duktig på att kli ryggen och nacke på ett härligt sätt.

Allt har fungerade mycket bra och de hade hunnit börja träna så smått med honom, vilket också fungerade mycket bra. De visade när de tränade uppletande och Cnaster satt lugnt och väntade på sitt kommando, jobbar ivrigt, men lugnt och metodiskt och utan ett ljud, fast han är en schäfer.

Husse och jag som har samma bruksbakgrund pratade en hel del om hundar och träning, husse har en stor kunskapsbank att plocka ur och vi får säkert se Cnaster på tävlingsbanan längre fram om de bestämmer sig för det. Cnaster 3Matte som inte ville ha schäfer från början, hanterade Cnaster på ett så lugnt och självklart sätt med mycket kärlek, kommer kanske att börja träna rallylydnad med honom längre fram och med den kontakten och följsamheten kommer det att bli en tuff konkurrent för de som är ute och tävlar om de bara vill.

De syntes att kärlek och glädjen fanns åt båda hållen, både hund till människa och människa till hund, precis som det ska vara, en ömsesidig respekt som bygger på tillit och kärlek. Förutom all kärlek i form av kontakt, härligt mys, och lek, hade de även ordnat flera fina liggplatser till honom i form av stora härliga mjuka hundsängar och Cnaster visste mycket väl vad som fanns i skåpet, när matte gick till hans eget mat och godis skåp i köket, men väntar lugnt och tålmodigt på att se vad som vankas. Cnaster som lätt toucha vid husse eller matte och genast får svar i form av en strykning eller lite kli och ett stort leende. De värmer i hjärtat att se deras fina naturliga relation.

Jag kan bara säga att jag vet att Cnaster har hamnat rätt, de kommer att ge varandra så mycket åt båda hållen i en massa år.

De har fått en hund med stort hjärta, stor arbetslust och en stor vilja att samarbeta och Cnaster har fått en matte och husse som ger honom en massa kärlek och med stor kunskap om hur de skall ge honom det han behöver.

Fotnot: Hembesöket gjordes i januari 2015.

 

Helix omplacering!

När Helix kom ut på Hittehunds sida på fb och hemsidan, så kom det många svar. he1Väldigt många lät dessutom mycket trevliga och som bra alternativ! Det är alltid svårt att välja ut några stycken av 100tals mejlsvar. Men man kan säga att de som lägger ner lite tid med att skriva personligt och lite längre fångar lättare ens intresse. Vi valde bland annat ut Susannes brev. Det lät verkligen som en genuin hundmänniska! Jag ringde till henne och vi klickade direkt. Det kändes som om vi pratat förr.

Jag pratade med Helix unga matte och hon höll med. Hon skrev: ”Jag tror ni har hittat den rätta matchningen.

Jag bjöd in Susanne att komma till mig och bo över natten. För då kunde hon och jag lära känna varandra lite mera. Helix matte och Susanne kunde träffas hos mig på neutral mark och känna efter om det kändes rätt.

Det gick precis lika bra som jag hoppades. he3Helix är en ung, okomplicerad hund. Han behöver bland annat träna på att gå i koppel, men det kommer nog att bli bra när de nu ska börja på vardagslydnadskurs! Susanne och jag har hållit kontakt och hon rapporterar ofta om hur de har det.

De bor i ett stort hus i en mindre stad och har ett sommarställe bara 10 minuter bort där det finns gott om ytor att vara lös på. Paradiset för en hund.

Susanne skrev nyligen ”Hej Agneta o tack för tipsen! Jag kan glädja dig med att Helix har genomgått en stor förändring, på kort tid. Vi är på väg åt rätt håll. Han lyssnar och har lärt nya kommandon; Ligg och Stanna / Vänta / Varsågod – Gå fint. Har fått leksaker med olika namn och vet vilken han ska hämta… Han tuggar inte i kopplet – jag har ögonkontakt och berömmer “gå fint” när han gör det. Han var helt underbar med vår lilla ettåring (barnbarnet) Valdemar – försiktig och ömsint. Detta var min största ängslan, hur går det med Helix o mitt barnbarn. Familjen har rest hem till Köpenhamn idag och både min son och hans sambo Maria älskar Helix. (Även om min son Adam utbrast vid första anblicken – “du är inte klok mamma som har skaffat en så stor hund!” Då ska man veta att resten av familjen i DK bara har småjyckar, typ Yorkshire). Helix samlade upp varenda smula Valdemar tappade på golvet och satt troget vid hans sida under varje måltid – utan att vara störande eller tiggande, bara i vänteposition. Valdemar stoppade in hela handen med gröt i munnen på Helix som bara slickade försiktigt. Bägge var i golvhöjd mycket av tiden, Valdemar blev våt av allt slickande men brydde sig inte. – Gissa om jag var lättad – och glad!”

Det kommer säkert snart rapport igen från Helix och Susanne. Just nu håller de på att lära känna varandra så bra som möjligt!

Agneta Damberg

Ängdalens hundkurser, Motala

Träff med Labben Neo för omplacering

Igår eftermiddag packade vi korgen med kamera, hundleksaker och en massa gott, för att träffa labradoren Neo som söker ny familj genom Hittehund.
Neo är en charmig individ med mycket motor och egna idéer.

Eftersom Neo älskar människor är han mycket enkel att tycka om. vickyJag fick hjälp av min son Simon och träffade en 2,5-årig charmör av rasen labrador som jag uppfattade som en härlig mix av turboladdad pansarvagn och tjuren Ferdinand. Neo är en glad, positiv och väldigt fysisk hund. Neo gillar att använda sin kropp liksom han älskar att jobba TILLSAMMANS med sina människor. Neo flyttade som valp till mattes son med sambo. För ca ett år sedan kunde de pga separation inte behålla Neo som då fick flytta till nuvarande matte.

Matte hade lovat att ställa upp som hundvakt men hade inte planerat för att bli hundägare på heltid. I samband med flytten till nuvarande matte kastrerades Neo.
20150214_140627Neo och matte har gått lydnadskurs och grundkurs i rallylydnad. Att ”gå i skola” och jobba ihop med matte är något som Neo verkligen gillar.  Liksom att bära ved eller tjänstgöra i trädgården som ”buskröjare”. Neo är även friröntgad på höfter och armbågar.

När vi ses på ett grönområde som är ”bortaplan” för Neo, studsar han glatt ur bilen och blir överlycklig när han inser att det finns människor som är intresserade av HONOM.
Neo visar sin uppskattning genom att studsa på oss och hälsa i våra händer med sina tänder mycket entusiastiskt. Detta är typiskt för Neo när han träffar bekanta eller människor som tar kontakt med honom och för att dämpa honom brukar matte ge honom en kamptrasa att hålla i när det kommer besök. Personer som ignorerar Neo, bevärdigas inte med en blick.



Neo går fint på löst koppel men kan kasta sig mot en trevlig människa som tagit kontakt, en möjlig leksak eller något annat intressant. Det var en trevlig eftermiddag, och mer information om labben Neo finns att läsa på hemsidan. Han bor kvar i sin befintliga familj på Öland i väntan på rätt hem.

 

Stall, änder och snöröj

Igår hängde killarna bland annat med till stallet. Nemas problemas med hästar tyckte Balder, de var trevliga att titta på. Han och Shadow sov som två stockar i bilen medan jag tog en liten tur i närheten. Åka bil är för övrigt en rolig sysselsättning om man frågar Von Fluff, han sitter i baksätet (med säkerhetsbälte för den som undrar) och spejar ut genom fönstret med stort intresse.

Dessutom hjälpte han till att städa. Först gick jag med sopborsten och samlade ihop alla dammråttor och hårtussar i en fin hög. Efter kom Balder och skulle kontrollera minsta gruskorn, och för att göra det var han ju tvungen att sprida ut högen lite för att verkligen kunna se vad den innehöll… golvmoppen var också en fenomenal pryl, det blev ju blött efter den, och så gick den att slå på med tassarna och försöka gripa tag i, men det smakade mindre bra.

Sen var det någon som upptäckte att det går utmärkt att smita ut när det kommer någon som går i ytterdörren… så två gånger fick jag hämta en liten lapphund som var väldigt nöjd med att ha lyckats ta sig ut, men mindre nöjd med att bli infångad igen. Sista rundan lyckades han dra med sig ett styck labrador på också, så då var det två skitnöjda killar som traskade in på grannens tomt och bedrev lite undersökande verksamhet. Mindre nöjd matte saknar sina kompostgaller.

 

Tiggandet går framåt - knähund vid frukosten

 

Idag tog vi en liten sovmorgon efter att en viss liten herre hade börjat dagen med dålig mage. Man ska ju lära sig något nytt varje dag, och idag blir det hur jag ska tvätta trasmattor i ett badkar… Tiggandet går framåt, det var en väldigt social och intresserad herre vid frukosten!

Trött kille orkade knappt gå upp för frukost.

Favoritställe att ligga på

Efteråt blev det en stunds passivitetsträning när det skulle skickas en del mail och annat administrativt. Urtrist tyckte killarna och la sig lite här och var med varsitt ben istället. Balder älskar att ligga på dörrmattan innanför ytterdörren, där är det svalt och skönt.

 

Vid tandborstningen var det någon som prompt skulle vara med i badrummet och undersöka vad som var på gång. En gul tvättsvamp som bor under handfatet är fenomenalt rolig när man är en valp. Den har krympt en fjärdedel i storlek och blivit lite skulpterad i förbifarten också. Tydligen låg den Tröttsamt att hålla kollinte bra där den var satt, utan skulle delas upp i fler bitar. Väldigt hjälpsam kille… men till slut gav han upp och la sig tillrätta istället. Inte helt lätt att balansera över, bredvid och runt honom för att kunna tvätta ansiktet och borsta tänderna måste jag medge, men kul att han vill vara med.

Tröttsamt att hålla koll

Dessutom har vi roat oss med att – mitt i regnet – ge oss ut på en runda genom stan, där vi roade oss med att speja på änder och andra sorters sjöfåglar. Lillkillen är väldigt trevlig att gå med, han håller sig ganska nära och drar inte i kopplet. Eller linan som var fallet idag. Väldigt praktiskt att ta en långlina och sätta en hund i varje ände och sen hålla på mitten. Bra idé att ha vantar på sig dock.

Fåglar är intressanta, vatten mindre populärt.

Generellt sett är det en liten filur som uppskattar att se på saker, han tycker om att undersöka och om det är något främmande som är lite småläskigt kan man först skälla ut det en stund med tydligt markerande ”boff boff”-skall, för att sedan sicksacka sig fram och undersöka, gärna först efter att labrador har varit framme. När Shadow tyckte att det var en underbar idé att ta årets första dopp vid en båtramp (matte tyckte inte att det var ett fullt lika fantastiskt beslut) stod Balder och blängde förvånad på honom med en min som klart ifrågasatte hur Shadow resonerade. Varje vattenpöl som korsades gjorde så efter en stunds inspekterande och noggrant övervägande. Det märks att han gillar kylan, men inte blötheten.

Buskul att gräva och rulla sig i en snödriva.

Lyckan blev fullkomlig när vi hittade en hög snö som inte smält bort än. Det grävdes, det hoppades, det sorkskuttades (vilket han letar efter på alla möjliga lämpliga ställen) och det lektes kurragömma bakom vallen. Hade han kunnat misstänker jag att högen förflyttats till tomten. Jag tror vi var kvar i nästan 10 minuter vid snöhögen. Den var helt klart en av dagens roligaste stunder.

På vägen hem gick vi en sväng förbi farbror, och där hälsade han jättefint (han har slutat nypas i händerna nästan helt, om det är något som är lite för roligt kan det komma ett litet nyp men annars sköter han sig) och övergick sen till att agera mossrivare, alternativt försöka gräva sig till Kina. Vi funderade lite över vilket alternativ det var, men kom inte fram till något. Vilket det än var så tyckte Shadow också att det var en festlig idé, men farbror var inte lika road av det, och tyckte inte att det var en riktigt lämplig placering med ett hål så nära trappan till ytterdörren heller. Konstiga somliga människor är ^_^.

Trevligt med hål. Anlägga golfbana kanske?

Det är en oerhört trevlig och charmig liten kille som flyttat in här; smart, lyhörd, artig och påhittig, älskar lek och kel. Han har också börjat bjuda in till de senare på eget initiativ nu, och tycker att det är väldans trevligt att bli kliad på magen. Väldigt mysig och vill gärna sitta i knäet eller ligga på en i sängen, han har också minskat ner sitt juckande (resultatet av stress) rejält. Idag har han försökt en enda gång och då har det räckt att säga ”ah-ah” i lättsam ton och erbjuda något gott istället så har det räckt. Håller tummarna för att det håller i sig. I övrigt är det egentligen bara resursförsvaret och vissa fula tendenser i hundmöten som behöver jobbas på. Han har viss passivitet och impulskontroll, iallafall så mycket som man kan förvänta sig av en 6 månaders unghund av arbetande ras. Är man lugn och respektfull mot honom och visar kärlek är det med samma beteenden han svarar. En väldigt okomplicerad pälsboll som kommer bli en fantastisk följeslagare till någon. Han arbetar snyggt med ställandet, så jag tror att det vore en underbar jakthund, varvat med soffpotatis. Det verkar också  som att han har en bra näsa (ska testat senare i veckan) så där tror jag han kan göra bra ifrån sig med någon som är intresserad av det. En cool kille för en aktiv ägare helt enkelt, och jag har lärt mig mycket av honom bara på de här få dagarna han varit här. Ska bli spännande att se vad han fortsätter bjuda på och utvecklas till!

 

Ha det gott!
/Ida, Shadow & Balder

Dag 1 med Labladåren och Rabalder


Text och foto: Ida Andersson

 

Balder tuggar på ben i sängen.

Dag 1 med Zorro, som numera går under sitt kennelnamn Balder (ny start, nytt namn efter att ha pratat med Hittehund igår), började efter en lugn natt. Lillkillen var duktig och väckte mig försiktigt genom att slicka på handen för att få gå ut och kissa – vilket jag efter två retrievers som inte är riktigt lika diskreta inte förstod, med resultatet att jag ska bedriva lite trasmattetvätt senare. Men han sa till fint, så där är det jag som får skylla mig själv – nu har jag lärt mig det.

Sen tyckte Balder att kl 7.00 är en utmärkt tid att gå upp en söndag, vilket vi andra inte riktigt höll med om. Efter lite övertalning (inklusive försöka använda ett par sockor som kamptrasa, spikbälte och mina händer som tuggleksak) var det en fluffig herre som till slut la sig tillrätta i sängen gnagandes på ett ben.

Vid frukosten märktes bristen på passivitetsträning tydligt, han hade astråkigt på ren svenska, och försökte få igång någon typ av aktivitet genom intensivt skällande. Resultatet blev ett antal ömma öron och en lapphund som till slut la sig i bädden och surade.

20150301_110339 20150301_114422

På promenaden skötte han sig fenomenalt, han går fantastiskt bra i koppel, men kan vara lite ful i mun i vissa hundmöten. Det går inte fort att gå sin runda med två hundar som ska nosa på allt och en matte som letar tussilagos. Enligt appen Runkeeper tror jag vi hade en snitthastighet runt 1 km per 20 minuter. Men mysigt hade vi i det blåsiga vårvädret, och flygande löv som svischar förbi var tydligen hysteriskt roligt om man är 6 månader. Balder hittade en trasig tennisboll som han undersökte en stund, medan Shadow tyckte att livet var extremt orättvist eftersom han inte hittade den först. Hemma igen (efter att ha gått genom centrum via ån där vi tittade på änder) fick de varsitt tugg och när det var slut somnade de på varsin våning i huset och vilade middag.

Balder kör Dog Tornado. 

När de vaknat igen körde vi hundspel ett varv, Balder tyckte väl inte att det var det roligaste – varför kunde han inte bara få godisarna direkt? Sen tyckte jag att jag skulle vara smart och organisera om lite bland hundsakerna. Lättare sagt än gjort med två hundar som skulle hjälpa till; leksaker skulle inventeras och testas, bollar och ben skulle räknas, linor och koppel skulle undersökas grundligt, likaså ett skåp. Det var också någon som tyckte att han skulle lägga sig mitt i röran, inte helt enkelt att rulla ihop och sortera linor när det ligger en hund på dem.

Finsk linhund... 20150301_145457 Balder bedriver undersökande verksamhet i skåpet.

Dessutom har bägge hundarna konstaterat att den andra gillar dragkamp och lekte idag ordentligt för första gången. De har rusat runt utomhus och jagat varandra, men inte kampat – om den ena greppat något har den andra släppt, men med en lång fleecefläta med ett leksaksben på mitten blev det en stunds lattjande till slut.

Nu ligger bägge och tar det lugnt vid mina fötter (äntligen) så jag och mina händer får vila. Ett av problemen med Balder är nämligen hans bitande, vilket är en överslagshandling som kommer ur stress orsakad av frustration. Tex om han vill ha uppmärksamhet eller komma åt något och jag blockerar honom hamnar handen i munnen. Han verkar även tycka att det är en sorts lek i vissa stunder, men vi jobbar på att det är trist att tugga på händer och att det händer roligare saker om man släpper eller gör något helt annat redan från början. Jag trodde aldrig att jag medflit skulle lära en hund sitta och tigga, men den är en av sakerna som står på schemat för Von Fluff. Hellre tigga än bita, tanken är att ersätta ett beteende med ett annat mindre skadligt.

Jag kan lägga till att det är en galet trevlig liten hund – han är stabil och modig i grunden, uppmärksam och gillar att tänka själv. Följsam, uppmärksam och mysig när han vill är andra egenskaper. Han vill väldigt mycket den lilla filuren, så han kommer bli en fantastisk partner till någon som vill vara väldigt aktiv och tex jobba med spår, agility, lydnad eller liknande.

lapp

Ha det gott!
/Ida, Shadow & Balder

Läs mer

Välkommen Zorro

Text och foto: Ida Andersson

 

Från och med idag har den här Zorrosötnosen flyttat in hos Shadow och mig. Zorro är en finsk lapphund på 6 månader som jag tar hand om som fosterhem via organisationen Hittehund. Han har ett antal beteendeproblem, bl.a. biter han vid upphetsning, skäller och har svårt med passiviteten, men det är sånt vi ska träna. När Zorro lärt sig hur man uppför sig kommer han finnas tillgänglig för adoption igen. Följ gärna hans resa från början, jag kommer skriva om hans påhitt tillsammans med labrador med jämna mellanrum

Ha det gott!

/Ida, Shadow & Zorro

 

 

Fantastiska furries! Nordicfuzzcon.org

Extremt empatiska, talangfulla och vänliga djurvänner har under den gångna helgen räddat Hittehunds fortsatta verksamhet. Vi hade den fantastiska äran att bli kontaktade av Nordicfuzzcon.org och har tillbringat flera dagar på deras välordnade evenemang.

qqq

Det går inte att med ord beskriva den tacksamhet vi känner inom oss. Det var en omtumlande upplevelse att få vara med om sagan för en djurvän. Hur ett helt hotell med ca 400 internationella deltagare, även kända som ”furries”, (på svenska ”pälsare”) på alla upptänkliga sätt, med insamlingsbössor, auktioner, välgörenhetskonserter, lotterier, karaoke, teckningar och … har tillbringat flera dagar med att samla in pengar till våra svenska omplaceringshundar. Jag har inte ord som räcker till för att kunna återge ens en bråkdel av de senaste dagarna.

Vi möttes av en enorm gästfrihet och förståelse för vår verksamhet och helt unika människor som jag kommer bära med mig för resten av livet. Jag måste få återkomma med en mer utförlig rapport om alla dessa fina människor som alla var sig själva, vare sig de var iklädda sina välgjorda fursuits eller i tshirts. Vi har haft med oss 8 hundar totalt. Hundar som blev så väl omhändertagna, så kelade med, och där precis varje person på hotellet mötte dem med så fin känsla för hundspråk att hundarna med en gång fann sig tillrätta. Inte en enda svans blev trampad på trots att hotellet var fullbelagt utan alla var så fantastiskt försiktiga och måna om våra fyrbenta vänner, precis som de var om varandra. Vi har så mycket att lära oss av furries. Både kring hur man behandlar sina medmänniskor och hur man med enkla medel kan dela med sig av sig själv och ge varandra en varm kram när den behövs som bäst.

När jag (ordförande i Hittehund) försökte (på engelska) hålla ett tacktal hade jag inga ord för att förklara för dessa unika personer hur mycket deras insats har betytt. Jag började till slut gråta på scen för jag var så rörd och räckte stumt över luren till Helena som var med mig, som även hon stod och grät. Helena är min mentor inom Hittehund, en person som var med från första början, och som nu var med vid denna milstolpe.

Så ödmjuka, fina, talangfulla och fantastiska ”furries” vi har träffat denna helg inbjudna på deras årliga convent, där de varje år samlar in pengar till en djurskyddsorganisation. Helt i det tysta. Vilka människor! Om någon furrie följer oss på facebook, var STOLT. Ni gjorde en insats för Hittehund som ingen har gjort under de snart 15 år vi har existerat. Att för oss få en donation på otroliga nästan 45 000 kronor, det är ett magiskt belopp som gör att vår förening kan fortsätta sin verksamhet. Och framför allt gav det oss sådan enorm inspiration, kraft och vilja att fortsätta vårt arbete.

Vi har försökt, under så otroligt många år, att försöka få en stabil ekonomi, utan att lyckas. Det krävdes ca 400 furries som med passion och samlade krafter så generöst bjöd på sig själva och som så kreativt åstadkom en helt otrolig insamling, för att jag ska förstå att jag måste fortsätta med det jag gör.

In english: Extremely empathic, talented and friendly animal lovers have during the past weekend saved the future of the organization Hittehund. We had the honor of being contacted by Nordicfuzzcon.org and have spent a few days at their well-organized event. I cannot describe the gratitude we feel. It was a life changing experience to be part of this animal saga. How a whole hotel with 400 international participants, known as furries, in all imaginal ways with collection boxes, auctions, charity concerts, lotteries, karaoke, drawings and…… have collected money to our Swedish dogs in need of new forever homes. I cannot find the words to express the gratitude I feel.

We were met by an extreme hospitality and understanding for our organization and got to know totally unique people that I will carry with me for the rest of my life. I will have to get back to you with more detailed descriptions of each and every one of these one-of-a-kind beautiful persons who were completely true to themselves, whether in fursuits or in t-shirts.

We´ve had in all 8 dogs along. Dogs that were so well cared for and cuddles with, and met with such respect from every single participant at the hotel. Not a single tail was stepped on even thou the hotel was fully occupied, and they were treated as lovingly as everyone treated each other at the event.

We have a lot to learn from the furries. Both in how to treat each other and how to give of yourself or just hand out a warm hug when it´s most needed.

When I (Christine chairman of Hittehund) tried to (in English) hold a thank-you speech I could´t find the words to explain to these unique people how much it has meant to us. I was so moved that I started to cry, and I handed the microphone over to Helena, my mentor who has been with me since the beginning of Hittehund and who was standing there with me at this special moment.

All these humble, beautiful, talented and fantastic furries we have met as we were invited to this yearly convent where they collect money to needy animal welfare organizations. All in the quiet. Lovely people!

If any furries are following us on Facebook – be PROUD! You have done more for us this weekend than anyone ever have in the almost 15 years of Hittehunds excistance. We received an amazing donation of nearly 45000 SEK, a sum that makes it possible to keep running the organization. And most of all it gave us the power, will and motivation to keep up our work. We have tried all thru the years to get a steady economy, to no avail. It took 400 furries with passion, creativity and a generous collective effort to make me see that I have to keep doing what I´m doing.

Mini har fått hem!

Mini har fått hem! Mini, denna fantastiska lilla dvärghundsblandning som kom till oss 1,8 kg tung har nu lämnat sitt fosterhem hos Joanna med make, för sin resa vidare i livet med sin nya matte Anita i Göteborg.

Anitas änglahund ler nog i sin himmel nu när matte inte längre är ensam längre efter hans tragiska bortgång pga hjärtproblem. Det är svårt att skiljas från en hund man älskar. Svårt att veta när tiden är mogen för att ta till sig en ny hund.

Anita träffade Mini vid två tillfällen i Stockholm, och kom upp en tredje gång för att hämta henne ikväll. Hemmet var ekande tomt utan hundtassar och sällskap i sängen. En gång hundägare alltid hundägare. Nu är det Anita och Mini som är nya livskamrater. Och det var rörande att se Anita så genuint glad och varm i blicken när hon såg på sin Mini.

Donation av hundfoder från Arken Zoo

I januari 2015 fick Hittehund en försenad julklapp, foder donerat från Arken zoo! Vi var mycket glada men vad vi inte visste eller hade räknat med var mängden foder som donerats. Hittehund är en ideell verksamhet där privatpersoner utgör grunden för verksamheten. Det finns inga lokaler eller förråd till förfogande så all hjälp som kunde tas emot behövdes denna dag. Läs mer