Hittehund´s Sparres omplacering!

Ibland behöver vi inte lägga ut alla hundar på hemsidan. Vissa hundar får nämligen en gräddfil rakt in i en ny familj. Vi har ibland familjer som väntar på rätt hund från Hittehund eller en tidigare hundägare vars hund gått bort, och som vi känner väl sedan innan.

När jaktspringern Sparres husse kontaktade oss i december 2014 skulle han flytta utomlands och kunde inte ta med sig Sparre till Filipinerna.

Vi hade Hans på vår väntelista efter en ny seniorhund då han förlorat Hittehund´s Hampus. Golden retrievern Hampus kom till Hans som seniorhund och hade somnat in, och efter en tid av sorg kände Hans åter igen att han ville välkomna en hund i sitt liv. Jag hade ju haft mångårig kontakt med Hans per mail under alla åren han haft Hampus, men det var första gången vi träffades då vi haft andra kontaktpersoner i Skåne. Jag hade ju träffat Sparre tillsammans med sin husse vid tre tillfällen innan för att lära känna honom inför hans omplacering, vår hundpsykolog Carina Persson hade träffat Sparre med, och fjärde gången vi sågs var det för att träffa Hans tillsammans.
Under utredningen av Sparres behov var vi till Carina Persson och en av våra lokala kontaktpersoner från Östergötland, Charlotte fick vara figurant på film, som jag kunde skicka till Hans innan resan till Stockholm:

https://www.youtube.com/watch?v=rMuIBT4FETo

Fina Sparre, filmen vi aldrig lade upp på hemsidan. (Med sin tidigare husse)

I februari när Sparre bott hos Hans några veckor åkte vår lokala kontaktperson Peter hem till Hans för ett uppföljningsbesök. Han var även med vid omplaceringen av Hans första hund ifrån Hittehund för många år sedan. Peter skickade en video efter besöket:

Hans har skickat en så fin berättelse om den tid de hittils har haft tillsammans. Den kommer här nedan:

” TILLSAMMANS MED SPARRE HAR MAN ALDRIG TRÅKIGT!”

Så sade hans ex-husse till mig den dagen vi möttes för drygt ett år sedan när jag skulle få träffa Sparre och se om ”tycke uppstod” mellan oss!

Jag hade några månader tidigare kontaktat Hittehund om möjligheten att åter få en seniorhund från dem, sedan gamle, fine  Hampus lämnat mig för några år sedan. Jag tänkte mig en lugn hund som sällskap på mina promenader och i soffan framför TV-n, oss seniorer emellan.

sparresorgsenSå en dag ringde Christine och berättade att Sparre, en snäll 8-årig springer spaniel, behövde  ett nytt hem eftersom hans husse skulle flytta utomlands, och jag blev naturligtvis intresserad. Efter flera kontakter mellan Christine, Sparre och ex-husse, möte mellan mig och Peter, Hittehunds lokala representant här, och många mail var det klart att jag skulle få träffa Sparre. Vid det här laget visste jag att jag skulle få möta en livlig och charmig kille och inte den lugne farbrorn jag tänkt mig från början.

En dag i januari tog jag tåget upp till Stockholm, det kändes spännande och om allt föll väl ut skulle jag dagen efter ha Sparre med mig hem till stugan i Oretorp. Som av en händelse heter den lilla badsjön här intill ”Sparrsjön” och bara det gjorde att det kändes som om han skulle komma hem.

Jag träffade Christine i Stockholm och vi for ut till  Lidingö där vi skulle möta husse med Sparre vid ett grönområde och kunna umgås med lek och bus men också lite allvar, typ FOT, SITT och  LIGG. Mötet gick bra och efter några timmar skiljdes vi, och Sparre följde med mig! Han verkade inte ledsen för det, och redan då hade jag fäst mig vid hans glada svans. Han var ju van att leva  ensam med bara husse innan också, så just detta blev ingen ändring när han kom till mig, flocken blev lika stor eller  rättare sagt liten, som innan.

Omställning blev det såklart att  bo in sig hos mig, i skogsbrynet på landet norr om Hässleholm där det fanns mycket nytt och intressant som skulle utforskas. Det är spännande att få en seniorhund i familjen, man kan ju inte säkert veta vilka egenskaper och vanor han har med sig. Men det har gått jättebra!

Sparre 1Så fort jag sätter mig på sängkanten på morgonen, hämtar han mina sockor! Först den ena och när den är på plats, levereras nästa. Eller, när han känner att det drar ihop sig till att vi ska gå ut tillsammans,  då hämtar han mina skor! Att bära hem morgontidningen från postlådan, som finns cirka 100 meter bort gillar han också, då ser han mycket stolt ut och den glada svansen viftar för fullt.

Vi har en ganska stor inhägnad tomt, med lite gräsmatta och en damm men mest naturtomt och  med skogen runt knutarna. Att söka gömda Frolic i trädgården är en favorit som ska gå i repris varje dag. Sen händer det ju ibland att han träffar på vilda smådjur inne på sitt revir. Igelkottar gillar han inte, har försökt att putta på dem en gång, men det gör han inte om, nöjer sig nu med att stormskälla!

Paddor hör inte heller till favoriterna, och en natt när vi var ute för sista kisset innan läggdags, fick han en minnesbeta. Han kom plötsligt fram till mig med fradga runt munnen och flåsande andning, och jag gick med honom för att försöka se vad han råkat ut för, och paddan satt lugnt kvar vid husväggen. Jag ringde Djursjukhuset i Helsingborg (tack och lov finns det nattjour!!) och fick lugnande besked.

Sparre 2” Det kommer att gå över, men skölj ur munnen på honom, avvakta sedan någon timme och troligen kommer han att kräkas och sedan lugna ner sig.” Mycket riktigt, efter cirka en halvtimme kräktes han (dock ingen padda i spyan), efter ytterligare en stund gick han till sin bädd och snart sov han lugnt. Veterinären berättade att om paddor känner sig hotade utsöndrar de ett giftämne. Paddan såg jag igen natten därpå, och då åkte den ner i en hink och ut i skogen och sen har vi inte sett till den.

Mullvadar har vi också, och det kan verkligen fånga Sparres intresse. Jordhögarna vill han såklart hjälpa husse att jämna ut, tack tack. Men ibland står han också blickstilla med örat vänt nedåt marken och plötsligt går jaktinstinkten igång och han ska gräva sig ner till inkräktaren. Aldrig har han lyckats få upp någon, men vem vet, nästa gång kanske………..  Sen är det ju inte lika roligt att när  man jobbat så hårt och duktigt, händer det att husse väntar med en skål för tasstvätt, innan man får komma in och ta igen sig i soffan!  Hå hå ja ja, livet är en strid!

Jag vet inte om han redan i Stockholm visste vad soffa, macka och fika betydde, men nu vet han det! Förstår det till och med på bredaste skånska!!

Sparre 1Sparre är mycket tillgiven men självständig och nyfiken på vad livet kan erbjuda. Lös tar han ganska yviga svängar men har stenkoll på var jag är och kommer alltid  (nåja, nästan) meddetsamma om jag kallar in honom. Det är en fröjd att se honom forsa fram i skogsbackarna, ibland ser man bara den vita svansspetsen skymta mellan träden och ibland syns han inte alls! Så, plötsligt prasslar det bland fjolårslöven på marken och han kommer rusande mot mig, en glad lycklig kille! Ingen som träffar honom kan tro att han blir 10 år i juli. Kopplad använder jag oftast ett långt rullkoppel och då vill han gå i täten med viftande, glad svans. Om stigen delar sig, stannar han, söker min blick för att kolla upp var husse tycker vi ska gå och sniffa  idag!

På natten sover han i sin BIA-bädd bredvid min säng. Det brukar bli runt midnatt vi lägger oss, och sen väcker han mig vid 4-tiden och vill gå ut och lätta på trycket. Efter en minut är han tillbaka vid dörren och vill in och snart hörs hans mysiga snusande igen, och fram till cirka klockan 8 sover han gott. Att vi en period hade ”vintertid” brydde han sig inte om. Då visade klockan bara på 7 när unge herrn väckte mig, pigg och utsövd och om jag då ville ligga och dra mig lite till, slog han för det mesta dövörat till och kom med  mina sockor:  Seså. upp och hoppa husse, vi måste gå ner till sjön och kolla vad som hänt där sen i går!!

Stort TACK till Hittehund, jag är, som nog framgår av den här lilla berättelsen, väldigt glad för Sparre och hoppas vi får några  bra år tillsammans. Fotona visar honom vid några olika tillfällen under hans första år som skåning.

Och visst hade ex-husse rätt:    Tillsammans med Sparre har man aldrig tråkigt!

Sparre 4

Många hälsningar från Sparre och hans husse Hans.

Återträff med Hittehund´s Silver!

I förra veckan hade jag en återträff med Hittehund Silver, denna stora ståtliga huskyblandning! 10012764_726404427410526_8315782912774275739_oOm jag ska välja topp 3 av de av våra hundägare som inspirerat mig mest personligen genom alla år med Hittehund, då är det Kerstin. Hon är en sann huskyälskare, och kan verkligen ge dem det de behöver också, varje dag i veckan! Varje gång jag får återträffa Silver slås jag av hans glänsande päls, glada och pigga blick och hur tydligt det är att Kerstin är hans matte. Med huskyns yl-prat ville han kalla tillbaka sin matte när hon var i mitt badrum, Silver är en kommunikativ hund som pratar, och Kerstin talar huskyns språk och förstår varje nyans. Flera gånger om året lämnar de Stockholm och åker långt långt upp i Norr, de långvandrar, Silver drar packningen och Roxy bär lite tuggben och extra guldkant till hundarna. Kerstin har en egen checklista till packningen, men hon är van vid att vandra bland fjällen, same som hon är till ursprung. När Silver fick ett hem hos Kerstin öppnade sig en härlig värld för honom i fjällen, och att åka helikopter upp till fjälltoppar och bestiga berg i fjällvärlden. Ja, varje gång Kerstin lägger upp bilder på sin facebook där vi är vänner ser man hur underbart de har det och Silver lystrar intensivt till ordet ”fjällen”.

Och när de inte är i fjällen långvandrar de i olika naturreservat i Stockholm, och åker skidor på den futtiga vinter vi har i Stockholm. Silver är en högrest ståtlig hund och väcker uppmärksamhet, och strax är det dags för nästa fjällrunda för hundarna.

885013_535899926460978_1577385475_oDet är väldigt sällsynt att man kan hitta de här hemmen för en husky, men ibland har man tur. En granne till Kerstin kontaktade oss när hennes tidigare husky hade gått bort och Roxy som är korsning husky/gul labrador blivit ensam hund. Roxy med de magiska blå ögonen kom också till Kerstin som en omplaceringshund. Båda hundarna är enormt trevliga individer och passar väldigt fint tillsammans. Lycka till i fjällen Kerstin! Jag ser fram emot bilderna efter din fjälltur och önskar att jag hade kunnat vara en fluga på din axel och uppleva bara en bråkdel av det liv du ger dina älskade hundar!

Hembesök hos Hittehund´s Stella!

När jag tog tåget för att besöka Stella i oktober var det tre år sedan hon fick sin nya familj. Det är alltid lika trevligt att besöka dem!

Stella är en keeshond som blev omhändertagen och fick bo i ett privat fosterhem inom Hittehund för att bli rehabiliterad innan hon kom till Tommy och Yvonne. Hennes förra matte var sjuklig vilket även hade påverkat Stellas allmänna skötsel, och hennes päls var så pass tovig att den inte kunde sparas vilket även gett eksem i hårbotten.

https://youtube.com/watch?v=CW34825eVco%3Frel%3D0

Mitt i smällkalla vintern blev vi tvungna att raka ned henne hos vår veterinär Kent eftersom pälsen gjorde så ont i hårbotten av tovorna. vet3_510993b4e087c3637d6f705cStella blev utrustad med en overall och ett rejält vintertäcke och under tovorna visade sig hennes extrema övervikt så hon påminde mest om en trind julskinka med sött spetshuvud. Stella fann sig i alla veterinärbesök och omvårdnad med en ängels tålamod, och hon är verkligen en av de allra vänligaste och snällaste hundflickor jag har träffat.

När jag blir emottagen hos Stellas ägare säger de faktiskt i munnen på varandra att Stella är en GUDOMLIG hund och att de hela tiden får så mycket beröm för henne vart de än går. Hon blev det nyblivna pensionärsparets första egna och varmt efterlängtade hund och allt har gått så väldigt fint ifrån början till slut. Stella hade och har fortfarande väldigt svårt för att vara ensam vilket var märkbart redan i fosterhemmet.

Hon får verkligen ångest och panik om hon blir lämnad själv medan hon är lugnet själv när hon har sällskap. Men Stella är alltid med sin matte eller husse eller blir tillfälligt passad inom närmsta släkten på samma ort.

DSC_0061Innan mitt besök hos Stella visste jag att det är många som månar om henne. Både tidigare fostermatte Angelica ville veta att hon hade det bra, samt att det fanns ett stort varmt engagemang ifrån rasklubbens sida som även med sin ekonomiska stöttning till Hittehund kunde möjliggöra vårt omhändertagande och rehabilitering av Stella.

Stella är en kär och söt spetsflicka som har kommit som en liten solstråle till sin familj, och det är verkligen här hon hör hemma.

 

Under februari eller mars är det dags för nästa hembesök. Tyvärr utan min hundflicka Lycka. Det här blev hennes sista uppdrag inom Hittehund, åka tåg genom Sverige och besöka hundar som hon tyckte så mycket om. Men 14 år gammal drabbades hon av aggressiv elakartad cancer. Uppföljningsresorna kommer aldrig bli detsamma utan henne…

 

Återbesök av Hittehund´s Chili!

DSC_0161Idag hade jag besök av chow chowen Chili tillsammans med nya matte Nancy. De har nu haft Chili i 2 veckor lite drygt, och det har gått väldigt bra. I nästa vecka ska de få privatträning av vår hundpsykolog Carina Persson som då gör hembesök. Det är alltid bra när man tar över en omplaceringshund att få rätt verktyg med sig med en gång.

Chow chowen Chili slog knockout på många som följer vår hemsida när vi presenterade att han sökte hem genom Hittehund. Då det brådskade pga mattes privata situation efter en separation ringde vi i första hand upp de familjer som fanns i vårt register för att de sedan innan anmält generellt intresse för en hund inom Hittehund eller intresse för en specifik hund vars profil var överensstämmande med vad vi sökte för Chili.
Jag hade träffat matte och Chili på tisdagen, och sedan ägnat hela kvällen åt att sammanfatta hans beskrivning, redigera bilder och video och djupintervjua matte. Samt ringa upp ett flertal familjer innan han kom ut på hemsidan.

Nancy var handlingskraftig och när hon tog in situationen om Chili bestämde hon sig snabbt och föreslog att de skulle åka hem till matte och hämta honom nästa morgon. chilihemDottern Johanna hade ju några dagar kvar av sitt höstlov och hon jobbade ju mestadels hemifrån som egen företagare så de hade så goda förutsättningar. På onsdagen hämtade de hem Chili tidigt på morgonen innan matten skulle flyga utomlands i sitt jobb, och på eftermiddagen återträffades vi. Chili snarkar. Högt. Första nätterna använde Nancy öronproppar, men nu har hon vant sig. Han är så fantastiskt snäll mot katten och det har även gått bra med familjens häst. Vi sade ifrån början att de skulle börja som fosterhem just för att det brådskade så pass att de inte gavs chans att lära känna honom genom en inskolning innan. Men Chili ska ingenstans. De sökte ju rätt hund, och han kom väldigt plötsligt till dem, men var allt som de sökte efter hos en hund.

DSC_0165Nej, vi brukar inte omplacera hundar på 36 timmar, men för vissa hundar kan man göra undantag. Och de familjer som vi redan känner till och har en anknytning till, det är ju där vi vänder oss till i första hand. Varför det kunde gå extra snabbt var för att Nancy hade så fina referenser, däribland även en gemensam god vän som kunde gå i god för hennes lämplighet.

Chili bor både i lägenhet på markplan med en inhägnad uteplats och där älskar han att ligga ute dagtid och bara kika på alla som passerar. Familjen har även en villa nära mattes värdshus i Sörmland som hon driver, och även där fungerar det jättefint att promenera i slottsparken. Det var jätteroligt att få återträffa Chili idag och ta del av glädjen som Nancy utstrålar över sin nya familjemedlem. Min egen hundflicka Lycka 14 år tycker också väldigt mycket om Chili som har så enormt hög social kompetens med andra hundar. Det är inte sista gången jag träffar Chili och det kommer bli jätteroligt att få följa honom genom livet. Snällare hund kan man nog inte hitta!

Tyras nya liv!

DSC_0013Våren 2015 hade vi en liten vit pudelfröken för omplacering, Tyra. Tyra hade en jättefin familj som haft henne sedan valp, men familjen hade även två whippets med andra behov än Tyra, och de hundarna var inte bra mot Tyra. Matte var väldigt orolig för sin lilla kära pudel då Tyra hela tiden kom i slagsmål hemma, och den som blev skadad var alltid lilla Tyra. Hon började mer och mer bli en skugga av sitt vanliga jag och gled utmed väggarna hemma för att undgå konflikter med de alerta vinthundarna.

Tyra kom tillsammans med sin matte när jag bjöd in dem till en aktivitetspromenad jag och någon av mina egna hundar skulle gå hos Hundtänk. Och Tyra var jätteglad över att få egen tid med matte och var en liten stjärna på alla aktiviteter som erbjöds. Alla hundar gick i koppel och Tyra kunde med lätthet fokusera på enbart matte och var helt avslappnad i en ny miljö, med nya hundar omkring sig.

DSC_0074Efter promenaden åkte vi hem till mig och tog en längre promenad ute i Hammarby Sjöstad där jag bor. Tyra som egentligen då var en riktig lantis kunde gå lös på en gång och var så följsam, lydig och klok. Vi hittade flera andra hundar i närområdet och man såg tydligt att Tyra hälsade neutralt men inte hade så stort intresse för andra hundar. Hon älskar, som så många andra pudlar, människor! Men jag upplevde en osäkerhet hos Tyra gentemot andra hundar, hon var liksom på sin vakt för att fånga upp ev dåliga vibbar ifrån en annan hund. Hon var inte så avslappnad och glad som hon annars är i personligheten.När hon träffade min bengalkatt vid besök här hemma när vi diskuterade hennes omplacering kröp hon mjuk och varm upp i mitt knä där vi satt vid matbordet och nosade mjukt och snällt på katten som hoppade upp på bordet för att hälsa.

DSC_0021Det var rätt många familjer som hörde av sig om Tyra. Men alla uppfyllde inte våra riktlinjer och vad som Tyra behövde specifikt. Vi ville även att hon helst skulle få bli ensam hund så samma situation inte skulle kunna uppstå för henne längre fram i livet. Pudlar är även attraktiva för allergiker, men det skulle bara vara Tyra som skulle förlora på omplaceringen ifall det skulle uppstå allergi. Det tenderar att växa fram över tid, och det kan vara helt förödande för en omplaceringshund att behöva flytta av en anledning som är känd ifrån början. Familjer där det fanns små barn eller där man på sikt planerade för tillökning var inte heller att tänka på då Tyra inte är så förtjust i små barn. Tyra har även IBS och känslig mage och behövde äta veterinärfoder för att må bra. Vad vi sökte var en helt vanlig kärleksfull familj där man ville ha en färdig hund att ha väldigt roligt med samtidigt som man skulle få en kelen och mysig kompis. Tyra behövde få det där lilla extra med mycket tid och omsorg.

bildI mars fick vi kontakt med Katarina och Marie, ett gift par som hade ypperliga förhållanden att skaffa hund tillsammans. De är båda egna företagare, både kan ha med sig Tyra till sina arbetsplatser och det är minimalt med tid som Tyra skulle behöva bli själv. De bor både i lägenhet i Stockholm och i ett stort hus på landet där de har några bikupor, så de sökte en social liten hund som kan följa med överallt och som gillar att både vara i stan och på landet. Katarina var även en gammal vän till Josefin som har dvärgpudeln Nova ifrån Hittehund och fick fina och varma referenser den vägen. Under tiden som vi sökte efter rätt familj började situationen hemma bli helt ohållbar för Tyra. Matte hade inte behövt åka in till veterinären tidigare utan kunnat sköta om mindre skador hemma. Men nu krisade det rejält. Tyra hade fått stora bitskador vid ett angrepp och det var hemskt att se bilden som matte skickade från veterinären.

I april åkte jag ut till norra Stockholm tillsammans med Katarina och Marie för att träffa Tyra. Med på resan var min egen tik Lycka, och hon fann sig glatt i att bli klappad och kelad med hela resan där hon satt i baksätet och hade full uppmärksamhet!

 

DSC_0003När vi kom fram till huset såg vi verkligen själva hur omilt Tyra blev hanterad av de två vinthundarna, och man led verkligen med henne i den flock hon levde i. Det var inte bra för Tyra och matte gjorde ju helt rätt som gav upp henne. Vi gick en promenad tillsammans kring en hamn i Åkersberga, Tyra lös mest hela vägen, och visade sina balanskonster helt avslappnad tillsammans med min hund Lycka. Både Katarina och Marie blev ju såklart helt lyriska över denna lilla pudeltjej! De bestämde snabbt nästa besök för att lära känna Tyra lite bättre innan hon skulle få flytta hem till dem. Veckan efter åkte matte in med Tyra hem till dem, och sedan var det tänkt med en vidare inskolning. Men då Tyra verkligen inte mådde bra hemma och det blev mer och mer spänt mellan hundarna och både Katarina och Marie hade förutsättningar att ta hem henne på permanent basis blev det så att de vid tredje tillfället fick hem Tyra. Hon flyttade hem i april 2015!

DSC_0030Och det har ju gått väldigt väldigt bra. När Tyra kom ifrån de andra lite vassa hundarna kunde hon slappna av mer och bli sig själv igen, och att få två nya mattar som gjorde allt för henne var nog fantastiskt. Huset på landet delades med ett annat par, så där fick hon två hussar med, och för en social mingelhund som Tyra finner hon sig tillrätta överallt. Inför Prideparaden berättar matte Katarina hur hon sydde på extra tyg till selen så hon fick en regnbågssele, och där spatserade Tyra med i Pridetåget precis som om hon aldrig gjort något annat! Hon var så stolt och visade upp sig ifrån alla håll och kanter och njöt av uppmärksamheten!

Nu i slutet av oktober 2015 kom Katarina på besök till Hammarby Sjöstad för att ta en liten promenad i området och berätta hur de har det. Med på promenaden var min tik Lycka och min hanhund staffen Neo, även han omplacerad genom Hittehund. Och vi mötte en helt ny hund. Rädslorna och ängsligheten i Tyras blick var nu helt borta. Hon var mjuk, lugn och avslappnad och accepterade tom Neos lite burdusa uppvaktning. Nu när hon bara träffar vänliga hundar som inte ger sig på henne blir hon ju generellt tryggare med alla hundar.

Josefin som känner Katarina sedan gammalt var också med på promenaden men hennes pudel Nova var på landet med barnen som hade höstlov, och får följa med nästa gång. Tyra gick glatt balansgång på lite murar vi har i området och hälsade väldigt glatt och trevligt på alla hundar vi mötte. Hon var så trygg och glad med sin nya matte och så nöjd med livet. Det har ju varit en win-win situation. Katarina och Marie har fått en färdig hund som är redo att följa med ut i livet på en gång. Både Katarina och Marie var ju hundvana sedan innan.

DSC_0011När Katarina beskrev varför de ville adoptera en hund svarade hon att ”Jag önskar dela mitt liv med en hund och vill gärna veta lite vad det är för en personlighet innan jag bestämmer mig. Jag vill också bidra genom att ta hand om en vuxen hund som behöver ett nytt hem. Det känns som om jag vet mer om hunden och vem den är genom att ta hand om en vuxen hund, och som att hundlivet börjar på en gång. Jag har inget behov av att vara först – det känns fint att möta en vuxen hund.”

Framtiden ser ljus ut för Tyra. För mig var det väldigt fint att få återträffa henne och knyta ihop säcken lite. Få se hur mycket en hund kan förändras när den får byta livssituation och byta familj i livet även när det sker vid 7,5 års ålder.

DSC_0014

Hembesök hos Tigra!

En solig lördag i Augusti åkte jag för att hälsa på Tigra i hennes nya hem. DSC_0351_1När jag kliver ur bilen vid den lilla söta stugan i fritidshusområdet de bor i möts jag av en översvallande glad och öppet välkomnande Tigra. Idel kärlek och pussar får jag, ingen som helst vaksamhet mot denna främling som kommer in på hennes territorium.

Jag upplever Tigra som en mycket trygg och välmående, mjuk tjej och hon matchar sin nya matte väl. Pirjo är lika mjuk och rar som Tigra (fast till skillnad från Tigra får jag inte en massa pussar från Pirjo, men väl samma varma mjuka välkomnande känsla :)) och de verkar ha funnit varandra väl.

Vi fikar och Tigra gör lite med favoritgodiset morot som belöning. Sen tar vi en liten promenad i området så jag får uppleva lite av deras promenadvägar i skogen och Tigra gick fint med oss vid sidan hela tiden, förutom vid ”nr 2” som hon inte vill göra vid vägkanten, utan som fin dam helst vill göra lite i skymundan en liten bit (men inte utom synhåll) in i skogen.

DSC_0353_1Tyvärr kunde mitt besök inte bli så väldigt långt då mina egna hundar fick stanna hemma vid detta besök, så vi tog inte någon av de lite längre vägarna till vattnet som de brukar ta varje dag.. Matte berättade att Tigra älskar att bada då de är vid vattnet.

Jag fick verkligen en varm känsla både från Pirjo och Tigra och fick inbjudan att komma tillbaka igen. De verkar också ha en fin kontakt med tidigare ägare vilket kändes värdefullt främst för barnen i tidigare familjen, men självklart även både för föräldrar och för nya Matte. Det värmer i hjärtat att man kan komma fram till så fina lösningar som fungerar för alla parter, inklusive djur, när tillvaron förändras i en familjs liv.

 

Tidigare uppdatering om Tigra, skriven av nya matte Pirjo i slutet av juli:

Idag har Tigra bott hos mig i sju veckor, och det är de bästa sju veckorna i mitt liv på mycket länge…
Tigra är en helt underbar tjej, och hon har funnit sig väl tillrätta här i sitt nya hem och hon kommer mycket bra överens med kissekatterna Mozart & Zorro. De brukar turas om att gå med på promenader med Tigra & mig, och Tigra tycker det är jättekul!
Tigra har också fått flera nya hundkompisar, en av dem är Bamse och han är en Pyrensenner. Han ägs av min lillebror Timo och hans sambo Catarina.
Varma hälsningar
Pirjo & Tigra

Uppdatering om Hittehund´s Lasse!

För nästan exakt 2 år sedan fick amstaff-pitbullpojken Lasse hem hos Inger i Linköping. 10943030_540181902789527_8427599644266645296_nJag minns det som igår hur svårt det var att hitta en vettig ägare till Lasse. Det hörde av sig människor som jag inte ens trodde fanns. En man som inte ens hade en bostad utan ville mötas upp någonstans.. många ungdomar som minsann hade erfarenhet ifrån en massa amstaff och pitbull som de hade haft kort tid, och andra som inte hade livssituationer som gjorde att det var så genomtänkt att skaffa hund.

Lasse var en så enormt trevlig hund och jag hade lagt ned min själ i att göra honom levande för läsaren, samt att vår hundpsykolog Carina Persson hjälpt till genom att göra en bedömning av Lasse, helt ideellt!

Han och mattes andra tik kunde börja att slåss, och situationen var väldigt knivig då matte hade separerat och inte skulle kunna sära på hundarna när hon gick hemifrån då den nya lägenheten var mindre. 10959738_547112212096496_6584996150205746170_nJa egentligen blev vi kontaktade redan när det fanns en avlivningstid för Lasse, och flera andra föreningar hade tackat nej till att hjälpa till och faktiskt rekommenderat avlivning utan att ens ha träffat Lasse. Hunden i sig var helt fantastisk. Så lyhörd, mjuk, kommunikativ, och hade så otroligt många färdigheter. När jag fick kontakt med Inger kom hon som sänt ifrån skyarna. Jag hade dels börjat att tröttna på alla påringningar och mail ang Lasse som var fullständigt vettlösa. Varför ska de som hör av sig om den här hundtypen ofta vara sämre än människor som hör av sig om andra hundraser? Vad är det med rasen som gör att den ofta tilldrar sig personer utan ens en fast punkt i tillvaron.
Det härliga med Inger var att hon skulle gå i pension om några år, och att hon var en vital, klartänkt och seriös hundägare. Hon hade lång erfarenhet inom hunderiet då hon i flera år haft labbar och varit aktiv med dem och spårat väldigt mycket. Efter det hade hon tagit hand om en doberman/amstaffmix som kom ifrån ett djurhem i Östergötland, och nu var hon hundlös sedan hennes älskade Frigg gått bort. Hon kunde ha med sig hund på arbetet som personlig assistent och hade det där härliga lugnet inom sig då hon även jobbade med friskvård och taktil massage. Nu kunde hon och särbon Peder tänka sig att åka till Stockholm för att träffa Lasse, matte och mig, och stanna över helgen för att lära känna honom i lugn och ro. Hon samtyckte absolut till våra riktlinjer och gav sig ut i spårskogen med Lasses matte och såg vilken potential Lasse hade. Ja tänk om alla amstaffmixar kunde få erfarna seriösa hundägare som sökte en hund att jobba med? Nu ser inte verkligheten ut så.


Jag har Inger som vän på facebook och hon är nog den av våra hundägare som uppdaterar flitigast om sin hund med många bilder i veckan. Lasse balanserar, Lasse på jobbet, Lasse bilar i soffan, Lasse på kurs, Lasse i skogen … jag och gamla matte får följa Lasse genom livet och man blir så otroligt glad för varje liten skärva då Inger är så otroligt glad för sin hund. 11221646_648305598643823_744446183739701952_nSom Inger beskriver Lasse med egna ord: ”Härlig! Riktigt riktigt trevlig. Rolig att ha att göra med! Han är med på jobbet som personlig assistent hos en trevlig rullstolsbunden strokepatient och har sin soffa där. Det tar ungefär 1,5 timme att gå hem ifrån jobbet, och vi går himla mycket.” Lasse och Inger har gått en hel del kurser tillsammans och träningsgodiset är kokt eller torkad lever. De har gått en hundmöteskurs med sele och långlina, inte för att det är problem vid hundmöten utan för att det är roligt att kursa. De har gått spårkurs och Bevakning som kurs som ren aktivering.. Då fanns det figuranter i skogen och Lasse fick ta upp spår. Han är så uppmärksam när han får jobba, och de går även på hundträffar i Linköping, mycket genom Akilles hundskola. ”Ledarskap och Lek” är en sådan rolig kurs. Inger tycker att det är viktigt att man lär känna varandra, att man förstår varandra, och kurser gör att man knyter an och får tillit till varandra.

 

 

Lasse har även sällskap av de två nymfparakiterna som flyger fritt i rummet. Första gången han såg fågeln som då var ensam stod han på kvällen på bakbenen och spanade in i buren och pep lite när Inger sa att Elsa bor här med. Men nu är de jättebra vänner vilket gick otroligt snabbt. Fåglarna går mycket omkring på golvet, och flyger ofta upp på soffstödet bredvid Lasse och han accepterar dem fullt ut.

 

12122653_658474007626982_3372027131498454261_nLasse är enormt kelen och vill vara nära och ligger ofta i knät. Lasse är bra med andra djur, och nosar ofta försiktigt på kossorna när de går sina långpromenader. De enda djur han blir exalterad över är ekorrar, då ylar han och man får hålla i honom för de är superspännande!

Jag minns att jag redan i Lasses beskrivning skrev att man som ägare till en hund som i omvärldens ögon kan ses som en ”kamphund” måste hela tiden vara redo att komma in i konflikter. Inte för att hunden har gjort något, utan för att man måste försvara sitt rasval, komma in i diskussioner med främlingar om sin hund, bemöta folks fördomar om sin hund, och att man nästan hela tiden måste tänka på att vara en extra föredömlig hundägare för att man får ögonen på sig. Och oja, Inger kan bekräfta och skriva under på varenda ord.

Hon måste hela tiden försvara sin hund mot folk. Både hundägare och andra vilt främmande personer. En främmande man väste argt när de kom gående något om ”En vuxen kvinna som skaffar en sån ras”, och det händer att folk stannar och stirrar och möter Inger med orden ”Jag vill bara kolla hur din hund beter sig om du har koll på kamphunden”. Ja, en hund som Lasse väcker hela tiden reaktioner.

Inger blir 65 år i november och kan verkligen inte vara representativ för ägare av en hund som används för att skrämma andra människor. Så varför kan då inte andra personer sluta påpeka och notera hennes val av hund? Säg det. Jag är bara så enormt glad över att Inger kontaktade oss, och så fint sköter om vår älskade Lasse efter alla konstens regler!

Öppen inbjudan till hundträff i Göteborg Lucia 13 dec!

Föreningen Hittehund bjuder in våra hundägare, medarbetare, volontärer, fosterfamiljer och andra som är intresserade av vår verksamhet till en hundträff i Göteborg på lucia söndag 13 december 2015! Kl 16 kommer vi att träffas någonstans i Göteborg och den som vill tar med sig sin hund. Vi har flera hundägare som bor centralt i Göteborg och flera som bor inom bilavstånd. Mötesplatsen blir i Slottsskogen eller på annan lämplig plats, mer information om det senare. Vi kommer ha lite enklare aktiviteter på plats och fika för den som vill. Vår ordförande Christine åker ifrån Stockholm tillsammans med en av sina hundar och skulle så gärna vilja träffa några av de hundar som blivit omplacerade genom Hittehund tillsammans med sina nya familjer. Enskilda inbjudningar kommer att skickas ut per mail/sms. Alla ska känna sig välkomna, och den som kan och vill komma behöver föranmäla sitt intresse genom att maila till info@hittehund.nu. Bilderna illustrerar några av de hundar vi har omplacerade i Västra Götaland med omnejd! Mer information kommer om någon vecka!

Uppdatering från Hittehund´s Asta

Text: Matte Christina

Lördagen den 14 februari 2015, träffade vi Asta för första gången i ”hennes” sommarstuga. Asta bilder 1_html_m3f06eb57En lugn, lite ointresserad, lurvig hund. Fart o intresse blev det då hon träffade Jan-Eric (border collie, tik, 12 år) och de lekte hejvilt ute.

På söndagen kom Asta med familjer till oss. Asta var lugn inne och lekte glatt med Janne ute. Besöket upprepades nästa dag och gick lika bra då. Vi bestämde oss för Asta. Läs mer