Kategori: Återbesök

Förra sommaren fick en veterinär i Uppsala in en bokning av en hund, en cockerspaniel som skulle avlivas.

Nicko var fullt frisk men överviktig och ovårdad i pälsen eftersom cockern är en ras där man regelbundet behöver sköta om pälsen. Denna fantastiska veterinär hade civilkurage nog att vägra att avliva Nicko, och ringde ett samtal till Sibylle som är mångårigt aktiv inom djurskydd av hemlösa katter, som i sin tur ringde Hittehund innan hon åkte till veterinären för att hämta Nicko.

Under några veckor bodde Nicko hos Sibylle tillsammans med alla katter, innan vi fick mail ifrån Bengt som bodde ensam efter att ha förlorat både sin fru och sin tidigare cocker. Han bodde själv i en rymlig villa med strandtomt och var pensionär, vilket matchade Nicko bra som själv var medelålders.

 

Vi hade då fått hjälp med Nickos päls och kunde lämna ifrån oss en vältrimmad mer välskött Nicko. Numera sköter Bengt Nickos päls själv och de åker på många utflykter runt om i landet i husbil och har blivit ett riktigt radarpar. Man blir så glad för Nickos skull, och att veterinären gjorde sig besvär att kontakta Hittehund. Nicko bodde i en 11barnsfamilj och där de hade köpt en schäfertik som inte fungerade tillsammans med honom, och då var den enkla utvägen att avliva Nicko. Tyvärr finns det alltför många hundar som avlivas på löpande band, som inte får samma chans som Nicko fick genom Hittehund.

Nu har det gått ett år och Bengt är så glad för Nicko. Vi fick precis nya bilder där Bengt berättar:

”Här är allt toppen, Nicko och jag har det fint, blivit mysvovve, en fin vän, vi har det så bra. Var en resa till Skåne, Ystad bland annat där vi bodde direkt vid havet. Nicko tyckte det var mysigt men ville inte bada, men på stranden gick det bra. Idag ska han klippas, det brukar gå bra, jag gör det själv, men nu när han såg förberedelserna så stack han och gömde sig, jag går leta… Du och Sibylle får ha så mycket tack att jag fick en mysig och snäll hund! Hälsningar från Morgongåva Hunden och jag.”

I fredags var jag och hälsade på Cnaster och hans nya husse och matte. Att han bara bott där mindre än en månad var mycket svårt att se. Han hade funnit sig väl tillrätta och trivdes verkligen i sitt nya hem. Jag förstår honom, ett stort, vackert och rymligt hus med massor av plats för inomhus träning när vädret inte lockar till några längre utevistelser, en härlig trädgård att träna och leka i och en underbar husse och matte. Cnaster tyckte också det var roligt med besök, men lyssnade fint på husse och matte när han ville hälsa lite väl livligt på mig och min dotter som följt med. Som för övrigt också blev mycket förtjust i Cnaster, som lärde sig snabbt att där var en liten tjej som var riktigt duktig på att kli ryggen och nacke på ett härligt sätt.

Allt har fungerade mycket bra och de hade hunnit börja träna så smått med honom, vilket också fungerade mycket bra. De visade när de tränade uppletande och Cnaster satt lugnt och väntade på sitt kommando, jobbar ivrigt, men lugnt och metodiskt och utan ett ljud, fast han är en schäfer.

Husse och jag som har samma bruksbakgrund pratade en hel del om hundar och träning, husse har en stor kunskapsbank att plocka ur och vi får säkert se Cnaster på tävlingsbanan längre fram om de bestämmer sig för det. Matte som inte ville ha schäfer från början, hanterade Cnaster på ett så lugnt och självklart sätt med mycket kärlek, kommer kanske att börja träna rallylydnad med honom längre fram och med den kontakten och följsamheten kommer det att bli en tuff konkurrent för de som är ute och tävlar om de bara vill.

De syntes att kärlek och glädjen fanns åt båda hållen, både hund till människa och människa till hund, precis som det ska vara, en ömsesidig respekt som bygger på tillit och kärlek. Förutom all kärlek i form av kontakt, härligt mys, och lek, hade de även ordnat flera fina liggplatser till honom i form av stora härliga mjuka hundsängar och Cnaster visste mycket väl vad som fanns i skåpet, när matte gick till hans eget mat och godis skåp i köket, men väntar lugnt och tålmodigt på att se vad som vankas. Cnaster som lätt toucha vid husse eller matte och genast får svar i form av en strykning eller lite kli och ett stort leende. De värmer i hjärtat att se deras fina naturliga relation.

Jag kan bara säga att jag vet att Cnaster har hamnat rätt, de kommer att ge varandra så mycket åt båda hållen i en massa år.

De har fått en hund med stort hjärta, stor arbetslust och en stor vilja att samarbeta och Cnaster har fått en matte och husse som ger honom en massa kärlek och med stor kunskap om hur de skall ge honom det han behöver.

Fotnot: Hembesöket gjordes i januari 2015.