En hälsning från en pigg 11åring ❤️
Hej Christine!
Roligt att prata med dig, tänk att det har gått fyra år sedan Iris flyttade hem till mig den 24/1, tiden har gått så fort och vi trivs så bra ihop.
Igår åkte vi ut till Rosersbergs slott och gick runt i slottsskogen och hade fika med oss, så mysigt.
Skickar med bilder som togs veckan innan du ringde, vi har så härlig natur nära hemmet. Bilden där hon sitter på trädet är från igår.
Kram från Iris och Görel
I Markaryd har vi Snobben, en spänstig bordercollie som nu hunnit att bli 10 år. Husse Peter visade hur pass spänstig och fin Snobben fortfarande är när han efter uppvärming glatt seglar över staketet. Närmsta grannarna gillar Snobben, och tur är väl det för Snobben kommer gärna flygandes om de sitter och fikar eller grillar, men han är ju ändå en vallhund så han viker ju inte ifrån sin familj även om staketet inte skulle hålla honom inne om han skulle vilja gå hemifrån 😉 Att tänka på är skaderisken om man skulle vilja träna hopp med en hund som inte är uppvärmd, vill vi ändå passa på att påpeka, för precis som vid agility behöver hunden ha varit igång så kroppen är varm och smidig.
Skulle vilja skicka en hälsning från Hittehunds Tolle!
Tolle har bott hos oss i drygt ett år nu och det fungerar jättebra! Han är en väldigt glad och positiv kille som älskar sin matte Maja över allt annat. Han trivs bra med sin hundkompis Elza och han äääälskar att leka kurragömma med matte och hennes kompisar.
Helix har snart varit hos mig i ett år (från mars 2015). Vi lever ihop 24 timmar i dygnet och har inte varit åtskilda längre än en halv dag då och då plus en natt då jag låg på sjukhus för obs. Helix som nu är 1 år och 8 mån börjar bli mera “vuxen”, har bra självförtroende och trotsar/utmanar matte ibland (som vilken tonåring som helst). Fysiskt har han utvecklats kolossalt; har nu starka muskler och bra kondition. När han kom visade han symtom på att ha varit försummad med utomhusaktiviteter t ex längre promenader och han skrämde mig genom att på 3-4 dagen hos mig börja släpa bakkroppen och inte kunna stå upp. Detta dagen efter 2 timmars promenad… Akut till veterinär och efter behandling med diverse inflammationshämmande/smärtstillande samt låg aktivitet var Helix ok efter en vecka. Sen fick vi bygga upp hans kondition. I början tuggade han också på allt i sin närhet och jag kunde inte lämna huset överhuvudtaget utan att han tuggat i sig något, både farligt och ofarligt. Tack o lov var ovanan försvunnen efter 2-3 månader och Helix blev alltmer harmonisk för varje vecka. Han älskade friheten vid sommarhuset (på en ö) där han kunde springa fritt på klippor och i skogen. Jag bodde där pga renovering under större delen av 2015 och Helix kom så snart jag (bus-)visslade. Före jul blev jag medlem i den lokala brukshundklubben vid min permanenta bostad och när vädret nu blir bättre kommer vi att delta så mycket som möjligt i klubbens utomhusaktiviteter (även inomhus fika…). Pga vår långa vistelse på ön har det varit få tillfällen att umgås med andra hundar på ett naturligt sätt och nästa mål i Helix’ utveckling är att möta andra hundar utan att bli helvild (han är bara lycklig, inte aggressiv på ngt sätt). Han är fortsatt okastrerad – ingen av mina hanhundar har varit kastrerad – så jag ser tiden an. Helix är betydligt större och starkare än både mor o far (Border collie/Australian shepherd) och jag kommer att köpa dragutrustning så han kan få arbeta och använda sin energi positivt under våren.
Det är och har varit en STOR lycka att få ta hand om Helix. Han är både mitt barn och min bästa kompis. Han “läser” mig och visar tydligt både glädje och missnöje. Har börjat skälla när han vill ha min uppmärksamhet (t ex ”dags att leka och busa nu, matte”) men okynnesskäller aldrig. Är nyfiken och vill gärna hälsa på folk vi möter på gatan (inte alltid populärt!). Särskilt barn gör honom lycklig. Kanske för att han i första familjen bodde med ett mindre barn. Jag har f.ö. regelbunden mail-kontakt med Molly, första matten, och ser fram emot att hon besöker oss under året.
Chow chowen Chili har nu varit i sin nya familj i 3,5 månad och allt fungerar väldigt bra i deras vardag. 
Han är så genomsnäll och fungerar så fint ihop med både häst, katt och alla människor han möter. Fortfarande har han ett stort hundintresse och matte kan ha honom lös men behöver hålla koll framför sig så han sedan valp kunnat sätta av med full fart så fort han ser en hund, vilket inte alltid är uppskattat av andra hundägare. Matte har fått privat träning av vår samarbetande hundpsykolog Carina Persson eftersom Chili inte har så stort godisintresse men de kunde arbeta upp ett föremålsintresse hos honom vilket hjälper i träningen. Lillmatte tar alla morgonpromenader innan skolan och matte har för det mesta med sig Chili till sitt företag, livet som hundägare blev precis som de hade tänkt sig, och Chili har nu även röntgat armbågar och höfter så han har en känd status.
Vi kommer att återträffa Chili om några veckor och gå en promenad tillsammans i deras fina omgivningar!
Hej! Jag vill bara helt kort tacka för att vi blev de som fick adoptera fantastiska underbara lilla Odin. Allt har gått jättebra, och han har funnit sig till rätta hemma hos oss. Vi älskar honom otroligt mycket, han är en så mysig kille.
Han har börjat på dagis och även det har gått superbra. Han trivs och har kompisar, han är glad när vi går dit och glad när han får gå hem. Stallet var läskigt i början, hästarna var STORA och allt var nytt, men efter några besök där är det också bara bra. Hästarna är ganska spännande att nosa på, ibland finns det smaskiga hovrester när hovslagaren varit i farten, det enda otroligt trista och förskräckliga enligt Odin är när vi mockar eller borstar häst och inte pussar på honom hela tiden. 😉 Allt fungerar otroligt bra!!!!
Så massor med tack för att det blev vi som fick den här nya familjemedlemmen. Det kunde inte blivit bättre…
Ha det bäst.
Kram,
Helena och Odin
Matte Daisy berättar: Jag har fått ta det svåra beslutet att låta Diesel få somna in. Detta efter att hans artros gjorde honom mer halt samt att han till slut fick svårt att komma upp från golvet. Artrosen satt på högre fram och orsakade att han fick i det sista jobba med hela kroppen för att förflytta sig. Efter att ha kämpat nu de sista månaderna där hans artros accelererade snabbt, såg jag hur jobbigt han tyckte det var, trots detta behöll han sitt gosiga humör men sov mesta av tiden, kom inte till dörren och hälsade oss välkomna hem längre utan vi fick gå till honom.
Alla våra kurser blev han älskad av alla kursdeltagare och kursledare de tyckte att han var så otroligt charmig och gosig, fastän jag fick kämpa med att få honom att göra vad vi skulle.
Det tog tre månader för Diesel och katten pysen att kunna sova tillsammans i soffan, sängen eller deras egna bädd.
Han älskade att gå i det mest leriga och blöta på promenaderna, han älskade snö och kunde hålla på och rulla sig i flera minuter….
Diesel tog med sig en bit av mitt & familjemedlemmarnas hjärtan när han vandrade över regnbågsbron, han kommer alltid att finnas i våra hjärtan, i våra minnen. Saknaden är enorm efter honom, tårarna rullar ner på mina kinder när jag skriver och minns alla upptåg och promenader, träningar och kurser, när jag lägger in bilder och ser hans underbara personlighet, hans hängivenhet till oss.
För 11 år sedan hämtade vi vår Sambo ifrån Hittehund! Och för 6 år sen gjorde en liten tjej entré från Etiopien så här är det full rulle, Sambos lillasyster Emilia.
Ja, du nu har ”gubben” fyllt 12 år och still going strong. Sambo hör lite sämre och sover lite tyngre men annars är han sig lik, fast å andra sidan har han väl hört när han vill?
Han är full av bus och hoppar och skuttar trots sin ålder man kan inte tro att han börjar bli gammal. Älskar och springa ikapp med brevbärarens bil, jaga kråkor, jaga grannens katter.
Vår tomt lutar neråt så när han känner kattdoft rusar han ner mot ladan och bromsar in i sista sekund glidandes mot vår lada, ser ut som tecknad film.Sambo har haft lite otur, han fick anaplasma trots fästingmedel men upptäcktes av vår underbara veterinär då han inte hade några typiska symtom.
På tal om det efter mycket träning går det jättebra hos veterinären efter nu. Han som var smått hysterisk där. Han vill alltid hoppa upp på undersökningsbordet trots att han inte behöver det. Han hoppar upp när det är upphöjt så jag får stoppa honom så det inte blir benbrott på köpet.
För 1,5 år sedan hittade jag en knöl på halsen och det var en elakartad tumör men den var väl inkapslad och tack och lov ingen spridning.
Sambo älskar sin lillasyster och hon pysslar om honom.
Många hälsningar från Ine och Mikael och en blöt puss från Sambo.
Hej!
