Kategori: Seniorhundar

Cirka 80% av alla hundar i Sverige är försäkrade. Men det betyder också att 2 av 10 inte har någon försäkring alls. Ju äldre hunden blir desto större risk är det för både sjukdomar och olyckor. Att ha hunden försäkrad är därför ett första steg. Men det gäller att försäkra hunden i tid. För alla bolag har en övre gräns för hur gamla hundar de accepterar att ge försäkringsskydd (i alla fall gällande livförsäkring). Försäkring för hundar kan du hitta på svedea.se.

Som hundägare bör man se över sin hundförsäkring med jämna mellanrum. Detta främst eftersom målet med försäkringen är att den ska täcka det behov som finns. Självklart är det stor skillnad på försäkringsskydd som behövs på en liten valp och på en hund som börjar närma sig ålderns höst.

 

Livförsäkring

Veterinärvårdsförsäkring

 

 

Vi har frågat några av våra hundägare hur de bäst sköter sin fyrbenta vän. Katarina i Stockholm tog över schäfermixen Sassa genom Hittehund när hon var 1,5 år gammal. Sassa är idag 12,5 år och har idag en bra allmänkondition, men det har krävts väldigt stort engagemang och bra omvårdnad från matte. Sassa började nämligen att få ledbesvär runt 9 års ålder. Hon började då att få en hälta och ville inte så gärna gå ut om kvällarna. Hon var svag i bakpartiet och gillade inte att gå i trappor. Sängen som hon var van vid att sova i hade Sassa slutat att gå upp i. Hon hade alla tecken på smärta, trots att hon inte var så gammal.

Katarina anpassade livet efter Sassa och började med att köpa en back on trackmadrass för hundar, en tempurmadrass som har memory foam. För en större hund kostar madrassen 1500-2000 kronor men den har back on tracks egenskaper och Katarina tycker den är värd pengarna. Sassa ville dock kämpa sig upp i soffan trots sin madrass så lösningen blev att hon fick ha sin madrass i soffan.

En morgon var fasansfull då Katarina blev väldigt rädd för att det här var början till slutet. Sassa hade jättesvårt att resa sig, hon kunde helt enkelt inte resa sig och matte satt i telefon med veterinären. Av en händelse stötte hon ihop med sin bekant Kerstin Zeuge som är hundfysioterapeut och som kunde erbjuda Sassa en rad behandlingar på sin magnetbädd. Magnetbädden är förprogrammerad för behandling av olika sjukdomstillstånd och behandlingen påverkar kroppen genom ett pulserande elektromagnetiskt fält. Syftet var att öka Sassas cirkulation så man kunde börja med sjukgymnastik. Det blev en rad behandlingar på magnetmadrassen för Sassa.

En hundfysioterpaeut är specialutbildad på muskelaturen och ersätter inte veterinären, men kan vara ett bra komplement då de ofta har en längre utbildning på muskler och leder än vad som ingår i den veterinärmedicinska utbildningen. Sassa blev även röntgad hos veterinären och hon hade inte höftledsdysplasi men hon var som många hundar drabbade av L7S1syndromet. Det är vanligast på aktiva hundar av storvuxna raser och ger ofta en tilltagande ryggsmärta. Hunden får ont när nerverna i ryggmärgskanalen inte får plats utan utsätts för tryck. Just leden mellan den sjunde ländkotan och första korskotan är den led i ryggen på hundar där rörligheten är som störst och sannolikt är det orsaken till att disken mellan dessa kotor ofta drabbas av skador.

Men det är ingen dödsdom för en hund. Det finns saker att göra, så hunden får tillbaka sin rörlighet. Tyvärr är det många som här avlivar sina hundar för man tror att ”lederna är slut”. Sassa hade också artros, vilket var femte hund får i vuxen ålder. Hon hade dock artros i samtliga leder. Värst var i vänster bakben där det var extra mycket. Den vanligaste formen av ledinflammation hos hundar är artros, (numera oftast benämnt osteoartrit); en degenerativ ledsjukdom. Vid denna typ av sjukdom ses en fortskridande nedbrytning och förlust av ledbrosk, kronisk inflammation och s.k. benpålagringar kring leder med stelhet, ökad smärta och minskad rörlighet som följd. Artros kan drabba hundar i alla åldrar och uppträda i olika typer av leder. Första tecknet är ofta stelhet och hälta precis som för Sassa. Typiskt för sjukdomen är att det som regel tar lång tid innan man ser tydliga tecken och röntgenologiska förändringar som resultat av den kroniska inflammationen. Hunden anpassar sig efter en smygande smärta och man ser det främst när hunden börjar att undvika rörelser och anpassa sig efter sin smärtbild. I samband med att Sassa fick sin L7S1diagnos bestämde sig Katarina för att satsa på att gå till Anna på Hundfyren i Stockholm. Där fick matte lära sig massage privat för att kunna massera Sassa varje kväll. De fick ett separat behandlingsprogram och Sassa fick där behandlas på Hundfyrens vibrationsplatta. I programmet som sätts upp individuellt ingick vattentrask för att stärka upp bakdelen där problem var störst. Att gå i en water treadmill kan närmast beskrivas som att röra sig på ett motionsband i vatten och det är en mycket framgångsrik metod, under uppsikt av hundfysioterapeuten Anna. Sassa blev mycket mycket bättre väldigt snabbt. Katarina fick även kämpa för att få ned henne i vikt då viktnedgången betyder enormt mycket vid ledbesvär. Sassa passas av Katarinas mamma ibland när Katarina arbetar och det var boven i dramat. Det var under en tid lönlöst att försöka få ned Sassa i vikt eftersom mamman jobbade lite emot målet av ren omtänksamhet och kärlek till Sassa. Katarina köpte dyrt viktreducerande veterinärfoder samtidigt som mamma lade på köttbullar på maten. Men Katarina fann på råd genom att mamma fick följa med på ett besök till Hundfyren där hundfysioterapeuten utförligt förklarade varför Sassa verkligen måste hållas smärt om hon skulle få tillbaka sin fysiska hälsa. Då insåg även mamma vikten av att Sassa måste få överleva utan köttbullar och annan kaloririk mat, särskilt när hon fick se hur mycket pengar och tid som Katarina lade ned på Sassa. Under den mest kritiska tiden gick Sassa till Hundfyren 1-2 gånger i veckan. För det gav så fantastiska resultat! Katarina saknar bil och bor på Södermalm men tog sig tid att åka kollektivt ut till Vällingby där Hundfyren har sin mottagning och det är rätt långt att gå ifrån tbanan till Råcksta som är den närmaste tbanestationen. För varje tillfälle blev det en timmes färd enkel resa, men av kärlek till Sassa och för att verkligen få henne i toppform lade Katarina ned den tiden två gånger i veckan.

Sassa blev raskt väldigt mycket piggare och gick sakta men säkert ned säkert 8 kg i vikt. Framåt vårkanten avslutade de behandlingen för denna gång då matte under tiden fått alla verktyg som hon behövde för att fortsätta träna med Sassa. Då hade Katarina även köpt en novafon som hon använde för att behandla Sassa i hemmet med. En novafon är ett redskap som används väldigt mycket även inom humansjukvården. Den ger smärtlindring genom att det är intraljud som påverkar och påskyndar läkning och kostar runt 2500 kronor att köpa. Den går även att hyra. Sassa fick även ett sommartäcke av märket Back on track för hon hade sedan innan deras vintertäcke. Back on tracks produkter är tillverkade i funktionstextiler med värmereflekterande egenskaper. Det ökar blodcirkulationen och minskar då muskelspänningarna. Sassa fick även börja att äta glucosamin. De provade lite olika produkter och fastnade för Standart Led och brosk. Nu kunde de byta foder ifrån JD till RD. Efter rehabiliteringen på Hundfyren blev det en kanonsommar med varmt badväder och Katarina som bor nära Långholmen kunde börja att simma Sassa på en hundbadstrand som öppnades 2014. Först bara 2 minuter men sedan ökade de tiden tills hon även fick simma flera gånger om dagen. Skönt för henne också i det varma vädret.

Sassa blev av all simning som är en så skonsam träningsform väldigt jättesmal och musklad. De simmade ända in i september. På hösten började hon att få lite ondare men då blev det en ny runda med rehabilitering, denna gång genom djursjukhuset Albanos rehabavdelning. Katarina hade med sig alla journalkopior och röntgenbilder och det genomfördes ny röntgen där, och en jättestor smärtutredning. Den värsta artrosen satt i tassarna som var jätteinflammerade. Vid första besöket blev Sassa satt på en låg dos av Rimadyl som smärtlindring. Hon fortsatte att få glucosamin och då det upptas bäst med fiskolja med omega3, får hon det tillsammans med Dr Baddakys kapslar som smetas in med lite leverpastej. Hon står fortfarande på en låg dos med Rimadyl morgon och kväll och har inga biverkningar av det. Katarina har kollat levern flera gånger för att försäkra sig om det. På Albano bestämde de sig även för att ge Sassa en annan behandlingsform. Hon skulle få sprutor vid fem tillfällen med en veckas mellanrum med Cartophen. Det är ett långverkande läkemedel som lindrar smärta. Matte tar god hand om Sassas tassar. Hon smörjer dem och har även strumpor i Back on tracks material men Sassa är en fena på att sparka av sig dem om kvällarna. De hjälper dock. Sassa går främst på mjukt underlag som gräs. Injektionerna av Cartophen gjorde susen! Numera vill Sassa alltid ned till Långholmen för att träffa sina hundkompisar. För att underhålla Sassas fysik främst under höst och vinterhalvåret satsar matte på att simma i bassäng. På Dogland i Arninge får man simma i bassäng med instruktör och då går de en gång i veckan. Idag har Sassa fri rörlighet. De går jättemycket, långpromenaden är på 1-1,5 timme precis som vanligt. Från det att Sassa inte kunde resa sig en dag till att det nu är full rulle igen. Framtiden ser ut som så att de kommer fortsätta att simma i vinter och använda vibrationsplatta. Ett simkort för en hund kostar ca 2-3000 kronor för ett tiokort för att simma en gång i veckan. Tillskott och foder är också en kostnad. Försäkringen har täckt med 3000 kronor per år, naturligtvis går Sassas friskvård på mycket mer, men det har iallafall täckt lite av den omfattande friskvård som Katarina har satsat på. Den har även täckt mediciner för 3000 kronor per år. Sassa har även återhämtat sig från att ha haft livmodersinflammation och behövt kastreras, samt ta bort fettknölar. När jag frågar Katarina om kostnader, tiden och engagemanget för Sassa säger hon enkelt att hon ser det som att hon har tagit hand om en hund och det här är Sassas pensionsförsäkring. Hon råder andra hundägare till seniorhundar att påbörja behandling i tid, att låta hunden simma och att ge tillskott. Att välja en försäkring där medicin och rehab ingår eftersom det gör en enorm skillnad. Vem som helst kan då få råd med både rehab och medicin och det utför sådan stor förändring i en hunds välmående! Inte alla väljer dock att lägga ned så mycket tid, pengar och utredningar för att få tillbaka rörligheten hos en äldre hund. Men det går i de flesta fall. Det gäller att få kontakt med de hundfysioterapeuter som vi har idag och ta del av deras kunskap och följa sin individuellt framarbetade handlingsplan. Katarina menar att Sassa måste få ha en fortsatt bra livskvalité nu som seniorhund. Och ja, det är vi fullt övertygade om att Sassa har. Vi som har följt Sassas liv från det att vi akut hämtade henne ifrån södra Sverige för 11 år sedan till idag har aldrig tvivlat en sekund på att Sassa har en matte som gör allt och lite till.

En hund ska ha ett smärtfritt och rörligt liv, och ibland behöver man hjälpa hunden till det genom friskvård och även förebyggande friskvård under seniorhundsåren. Ändå upplever vi inom Hittehund att det fortfarande finns en kunskapsbrist hos människor. När hunden visar som Sassa de första tecknen på artos och att bli stel tar man det som vanliga ålderskrämpor utan att förändra så mycket i hundens vardag. Just när små justeringar kan göra underverk för en hund, och friskvården gör hunden ung på nytt och kan finnas kvar vid ens sida i flera år till. Varför vi har valt att belysa detta inom vår verksamhet är för att vi kanske kan bidra till att ge inspiration till någon hundägare som kan bli nyfiken på att själv kontakta en hundfysioterapeut istället för att invänta att hunden ska bli stelare och stelare och till slut tas bort.

 

 

Hur kan man bäst ta hand om sin äldre hund? Vi har frågat några av våra hundägare hur de bäst sköter sin fyrbenta vän. Britt i Göteborg tog över schäfern Tess genom Hittehund när Tess var 4,5 år. När kontaktpersonen från Hittehund gjorde hembesök inför att hon skulle träffa Tess blev hon informerad om att Tess hade blivit höftledsröntgad med C och D. Dvs hon hade höftledsdysplasi som skulle kunna komma att påverka hennes liv längre fram – ifall man inte skötte henne väl och arbetade förebyggande med friskvård och mycket omtanke. Britt behövde betänketid vad det skulle innebära för deras framtida liv men valde ändå att satsa på Tess och deras liv tillsammans. Till råga på allt råkade Tess skada sig precis innan sin förväntade flytt då hon susade genom skogen och fick en pinne mitt i ljumsken.

Britt som är hundvan med tre hundar tidigare under livet visste dock att hon skulle göra allt för Tess när det blev de två. När vi talar om saken nu i efterhand har Tess blivit 12 år och en av mattes Facebookvänner har precis kommenterat ”Snart kan vi kalla henne grånos”. För Tess näpna schäferansikte har fått en ny karaktär med en lätt grånad charm. Men i övrigt är det inget som återspeglar hennes ålder. Vid deras årliga vaccinationer kan veterinären inte riktigt tro på att hon är 12 år utan säger det vid varje besök.

Tess är en så glad hund, hon har en otrolig livsglädje. Men framför allt har hon trots sin höftdysplasi fått ett så aktivt och rikt liv. Visst har motionen blivit mindre än tidigare, för matte är en genuin friluftsmänniska och de har vandrat i skogarna mycket tillsammans. Men de ligger ändå på en nivå som ligger mycket högre än vad många andra schäfrar i denna ålder får. De bor precis intill skogen i Göteborgstrakten och varannan dag går de sin favoritslinga som är 8 km. Vissa dagar går de 1,5 mil och varann dag blir det kortare rundor.

Matte får en del välmenande råd att hon ska ta det lugnt med Tess med tanke på hennes höftstatus, och nu hennes ålder. För många hundar får en dödsdom efter en känd status då man utgår ifrån att hundarna inte ska eller kan få motion. Men Britt har följt de rekommendationer hon har fått ifrån Hittehund, dvs att hålla Tess slank, musklad och gå i kuperad terräng i skogen så hela kroppen får arbeta. På så vis får hunden mer muskler kring höfterna som bär upp en sämre höft, och hunden behöver inte få ont.

Att hålla sin hund slank är för många ett bekymmer. Det är svårt att få omgivningen att förstå vikten av att hunden ska avstå ifrån det man av välmening vill ge sin hund, och mattes mamma bjuder gärna på leverpastejsmörgåsar som tas emot med en schäfers entusiasm inför livets glädjeämnen. Men Britt löser det med mer motion, för det är klart att Tess ska ha gott lite då och då, och favoritgodiset är torkade oxhudssenor och andra riktigt bra tugg ifrån Tuggmästaren. Tess får även i sig extra godis i de aktivitetsspel som de spelar tillsammans, som matte berättar, de har hela serien av Nina Ottossons saker.

När vi pratar om hur Tess sköts, alla små omsorger och livet med henne uttrycker matte att ”Det är så olika hur man lever med hund. Hon är mitt allt. Jag avsätter all tid till henne, och man kan inte kräva att alla sätter sina hundar främst, alla lever olika liv”. Tess har varit fullt försäkrad innan Britt tog över henne vilket inneburit att de veterinärbesök som varit nödvändiga har täckts av försäkringen. När Tess var runt 6 år behövde hon operera ett korsband i knät och då var hon i så god form innan operationen att läkningen gick mirakelöst fort. Då det fanns osteochondros som på sikt kan leda till bildning av artros i leden bytte matte till ett veterinärfoder som är särskilt utvecklat för ledproblem för att undvika problem längre fram. Tess har sedan dess ätit Mobility Support ifrån Royal Canin som är det foder vi rekommenderar inom Hittehund. Det är både ett lågkalorifoder samtidigt som det har så bra sammansättning att lederna håller sig mycket mer smärtfria och bättre då de blir uppsmörjda. Tess mår väldigt bra på maten. Hon tycker mycket om den och är fin och glansig i pälsen, så det finns ingen anledning att byta.

För några år sedan behövde Tess ta bort elakartade ljuvertumörer på båda sidorna och efter operationen upplevde Britt att hennes älskade Tess blev mer trött och slö och var inte lik sig själv. Då fick hon goda råd ifrån Lena Mattsson på GG i Slottskogen som rekommenderade Standarts produkter; kombinationen fiskolja och Led och Brosk. Det har Tess ätit sedan dess och på bara 2 månader märkte Britt väldigt stor skillnad och har inte vågat sluta med produkterna sedan dess. En period gick de frekvent på hundmassage men nu är hon så pigg och alert att matte sköter massagen själv ungefär varannan dag efter efter en längre vandring. De går mest på mjukt underlag i skogen och Tess är besvärsfri och behöver inte gå så mycket på hårt underlag som asfalt för då får hon ont.

De har under åren gått en del kurser tillsammans då matte har stort träningsintresse, men numera tränar de mest på egen hand. Ute i skogen letar hon godis, och de har mycket balansträning som att hoppa upp på stockar och balansera på stenar. Matte har ju alltid höftdysplasin i bakhuvudet och kommer på sig själv med att ha ett extra vakande öga på Tess när hon far fram som ett jehu i skogen.

Hon är inte det minsta stel utan flyger upp efter viloläge och hoppar graciöst upp i soffa eller i sängen där hon sover hos matte. Hon har både regn och vintertäcken men matte förklarar att de bara flyger av henne och att det alltid slutar med att matte får gå och bära täcket efter 20 minuter.

Den bilden av Tess bär vi med oss. En aktiv enormt välskött och älskad hund som är i bättre form än många andra schäfrar som har friröntgade höfter. Det är så enormt mycket man kan åstadkomma genom en genomtänkt plan för sin hunds friskvård. Tess har aldrig haft några begränsningar, varken praktiskt eller ekonomiskt. När Tess behövde operera knät var matte orolig och sa till veterinären att det fick kosta vad som helst, bara hon blev bra. Hon kunde alltid sälja huset!