I fredags var jag och hälsade på Cnaster och hans nya husse och matte. 
Att han bara bott där mindre än en månad var mycket svårt att se. Han hade funnit sig väl tillrätta och trivdes verkligen i sitt nya hem. Jag förstår honom, ett stort, vackert och rymligt hus med massor av plats för inomhus träning när vädret inte lockar till några längre utevistelser, en härlig trädgård att träna och leka i och en underbar husse och matte. Cnaster tyckte också det var roligt med besök, men lyssnade fint på husse och matte när han ville hälsa lite väl livligt på mig och min dotter som följt med. Som för övrigt också blev mycket förtjust i Cnaster, som lärde sig snabbt att där var en liten tjej som var riktigt duktig på att kli ryggen och nacke på ett härligt sätt.
Allt har fungerade mycket bra och de hade hunnit börja träna så smått med honom, vilket också fungerade mycket bra. De visade när de tränade uppletande och Cnaster satt lugnt och väntade på sitt kommando, jobbar ivrigt, men lugnt och metodiskt och utan ett ljud, fast han är en schäfer.
Husse och jag som har samma bruksbakgrund pratade en hel del om hundar och träning, husse har en stor kunskapsbank att plocka ur och vi får säkert se Cnaster på tävlingsbanan längre fram om de bestämmer sig för det. 
Matte som inte ville ha schäfer från början, hanterade Cnaster på ett så lugnt och självklart sätt med mycket kärlek, kommer kanske att börja träna rallylydnad med honom längre fram och med den kontakten och följsamheten kommer det att bli en tuff konkurrent för de som är ute och tävlar om de bara vill.
De syntes att kärlek och glädjen fanns åt båda hållen, både hund till människa och människa till hund, precis som det ska vara, en ömsesidig respekt som bygger på tillit och kärlek. Förutom all kärlek i form av kontakt, härligt mys, och lek, hade de även ordnat flera fina liggplatser till honom i form av stora härliga mjuka hundsängar och Cnaster visste mycket väl vad som fanns i skåpet, när matte gick till hans eget mat och godis skåp i köket, men väntar lugnt och tålmodigt på att se vad som vankas. Cnaster som lätt toucha vid husse eller matte och genast får svar i form av en strykning eller lite kli och ett stort leende. De värmer i hjärtat att se deras fina naturliga relation.
Jag kan bara säga att jag vet att Cnaster har hamnat rätt, de kommer att ge varandra så mycket åt båda hållen i en massa år.
De har fått en hund med stort hjärta, stor arbetslust och en stor vilja att samarbeta och Cnaster har fått en matte och husse som ger honom en massa kärlek och med stor kunskap om hur de skall ge honom det han behöver.
Fotnot: Hembesöket gjordes i januari 2015.
