Django

• Ålder: 18 månader
• Kön: Hane
• Ras: american staffordshireterrier
• Mankhöjd: 55 cm
• Vikt: 25 kg
• Finns just nu: Malmö
• Stamtavla: Nej
• Vaccinerad: Ja
• Försäkrad: Ja (Folksam)
• Chip / tatuerad: Ja
• Registrerad i SKK: Nej
• Registrerad hos jordbruksverket: Ja

Obs! Django är nu under inskolning i en ny familj. Om inget oväntat sker kommer han att flytta dit inom två veckor.

Django är en lugn och vänlig okastrerad american staffordshireterrier, (oreg) ”amstaff”, på 18 månader som finns i ett temporärt fosterhem i Malmö. Han är en anslående vacker hund och har en härlig personlighet med ett gott förtroende för människor och som är väldigt kelen och tillgiven. Sedan början av juli har han bott i en jourfamilj för en vidare omplacering. Han bor där hos ett par tillsammans med en kastrerad amstaffblandras (hanhund) som är mycket mindre än Django. Paret hade semester under juli och då var Django med till en stuga på Österlen och trivdes väldigt bra i den mer lantliga miljön. På Österlen har han till stor del varit med på parets arbetsplats vid havet då de driver en windsurfingskola. Där har de en liten klubbstuga och det är väldigt mycket folk i rörelse och mycket barn och Django har skött sig förträffligt i den situationen med alla främmande och nya personer. Vid klubbstugan har hundarna ofta haft långlinor eller varit kopplade och han är vänlig och stabil i kontakten med människor. Django bryr sig inte om främlingar ifall de inte bjuder in honom till att ta kontakt och vill hälsa, då är han just så där glad och sprudlande som bara dessa raser är när de får tillfälle att lära känna en ny person.

Han är van vid att bo i lägenhet och är en väldigt bra lägenhetshund då han inte reagerar särskilt mycket på ljud och genast tystnar om han varskor med ett skall och blir ombedd att tystna.  Dock är det för en okastrerad hanhund väldigt mycket dofter i en storstad som Malmö och det är lätt hänt att han liksom fastnar i en doft ifrån någon trevlig tik och att det är så mycket mer element att hålla reda på än i en lantlig miljö. På landet utan lika mycket dofter strosar han mer, flanerar och upplevs mer fridfull och lugnare. När han åkt bil mellan sommarstugan och stan blir han dock inte stressad av miljöombytet utan tar det som självklart att han nu är på ett nytt ställe med sin fosterfamilj och är lugn och trygg.

Django är en underbar hund, och de flesta som ser honom ute när fosterfamiljen går ut med hundarna stannar dem och bara tittar och vill hälsa då han verkligen har både utseendet och sättet för sig. Det går inte en dag utan att fostermatte förundras över hur trevlig han verkligen är som hund utifrån att han inte haft den kontinuitet i tillvaron som unghundar ska ha.

När Django kom till sin nuvarande fosterfamilj kom han med halti (nosgrimma) och stryphalsband. Nu är han befriad ifrån den utstyrseln och går i en helt vanlig sele vilket är skönare för honom och han drar med vanlig motion inte i den utsträckningen att han måste gå med en halti. Han går fint i kopplet även om man fortfarande behöver tänka på koppelträning då det som de flesta hundar finns vissa situationer eller dofter som kan göra att Django får mer bråttom i en riktning. Han hänger dock inte i kopplet eller gör utfall gentemot andra hundar, joggare, cyklister eller något annat, utan det kan vara i situationer tex som när han behövt gå en promenad i regn, för då har han bråttom på hemvägen 😉 eller när han som stadshund ser hästar i hagar på landet. Han blir än så länge väldigt exalterad när han ser hästar, tjuter och hoppar som en känguru rakt upp i luften.

Django är en glad hund med mycket livsglädje inom sig, men när han får leva ett normalt liv och bli av med energin ute är han en extremt lugn hundpojke inomhus. Då är han väldigt lugn och layedback. Han är så cool att fostermatte i stort sätt kan dammsuga på honom innan han flyttar på sig.

Det tar inte lång stund förrän Django knyter an till en ny person och han är väldigt närhetssökande och kärlekstörstande. Fosterfamiljen hade tänkt ifrån början att de inte skulle låta honom vara i sängen då det skulle vara ett beslut för nästa familj. Men det dröjde inte länge förrän de själva ville ha honom nära sig och själva bjöd upp honom att sova där deras egen hanhund Hugo sover. Hugo vill gärna sova under täcket, Django är nöjd bara han får människokontakt.

Han har heller inte bråttom upp om morgonen utan ligger gärna och gosar, kelar och blir pussad på upp till en halvtimme efter att familjen har vaknat.
Django älskar att bli pussad i ansiktet och tycker även om att ligga sked precis som en människa och ligger gärna i timmar i den ställningen och blir kramad. Närhet är för hundar väldigt viktigt och att känna kärlek och omtanke kan vara viktigt för en hund som folk gett upp om. Med fostermatte väntar han på kel och gos och sänker huvudet och väntar på ömhet och pussar, och när han kommer nära slänger han tillbaka sitt huvud över hennes axel och har full tillit. Ingen i familjen har någonsin känt sig osäker eller otrygg med Django, men de tycker det är bra att de haft den här tiden tillsammans för att verkligen lära känna honom väl så de vet mer om honom och kan beskriva honom fullt ut för en ny familj.

Django är en typisk glad och okastrerad unghund som vi vill att en ny familj ger honom en kastration. Han skulle bara må bra av ingreppet och bli ännu mer fokuserad och omrikta sina intressen. Han ska hur som helst inte gå i avel och en kastration kan även reducera många mindre problem för en hund som bor i en storstad med mycket kissmarkeringar från andra okastrerade hanhundar och lockande dofter ifrån tikar. Django har kommit i kontakt med löptikar och dofter ifrån dessa och blir då otålig, lite gnällig och tar lite känguruskutt för att få träffa dessa damer, men han lägger det bakom sig när man lämnat platsen, och ligger inte och gnyr hemma eller tappar matlusten.

Som vardagen ser ut för Django just nu är han sedan några veckor sedan tillbaka i Malmö efter att mestadels ha tillbringar juli i stugan i Österlen. Han brukar dagligen få en kopplad långpromenad och ibland har han varit lös på stranden vid havet eller i en rastgård tillsammans med familjens andra hund. Han är nöjd med 5-8 km om dagen och är jättelycklig vid de tillfällen han har förtroende att springa lös. På stranden sysselsätter Django sig själv och han älskar att gå i vattnet och där ser han jätterolig ut då han går med öppen mun i vattnet och lapar i sig vatten. Han tycker det är jätteroligt att leka i strandkanten och springer gärna i vattnet där det når upp till knähöjd. Ute plockar han gärna upp pinnar och bär på dem. Han har föremålsintresse men fosterfamiljen har inte uppmuntrat aktiviteter som tex dragkamp även om han säkert skulle tycka det vore roligt.

Fostermatte har ett stort nätverk med andra hundägare och det finns en stor sammanhållning i kvarteret mellan olika hundägare så han har fått hälsa på ganska mycket hundar som fostermatte själv känner så hon vet hur de hundarna är som individer. Hon har inte velat att han ska hälsa på andra okastrerade hanhundar som har en utmanande attityd utan har valt tikar och kastrerade hanhundar. Django skulle tycka om att ha en jämlik hund att leka med på regelbunden basis. Den här rastypen leker ju mycket jaktlekar, tafatt och lite brottning och de kan då upplevas som lite burdusa i sitt leksätt. Django är i regel lugn när man bara ska passera främmande hundar. Fostermatte är där hundvan och ser til att hon får bra kontakt med Django, kan korta av kopplet lite och ha honom på motsatt sida som den mötande hunden och gärna belöna med en godisbit. Han varken skäller på eller kastar sig emot andra hundar utan verkar tycka det är roligt med hundmötesträning som baseras på positiv förstärkning och mjuka trevliga metoder och svarar väldigt väl på den behandlingen. Han är unghund och är lite spänd på ett nyfiket och ibland lite otåligt sätt och kan bli lite lätt exalterad när han får hälsa på en annan hund i koppel. Django är inte så van vid att umgås med många hundar i en flock och är nog inte en hund som skulle trivas i en miljö som på ett hunddagis med väldigt många hundar och flera nya flyktiga bekantskaper.

Katter har inte Django så stor erfarenhet av. Han har inte lärt känna några innekatter och ute jämställer han dem nog med harar eftersom de ofta bara springer undan. Django har en kortare erfarenhet av två katter inne där den ena satte sig i respekt på en gång genom att stå kvar och tom klösa efter honom så han blev rädd på en gång, medan den andra sprang undan och då triggade igång ett jaktbeteende. Det skulle kunna att bo med katt, med då en hundvan katt som är morsk och cool och mycket hundvan och en ny familj med erfarenhet och tålamod, och vana av att träna en kattovan hund med katter. Om man har en katt som är hundrädd och springer undan tar träningen mycket längre tid och då kan en kisse bli rädd och ändra sitt beteende och hunden stressad av att katten finns att jaga hemma vilket ger sämre förutsättningar för en ny familj.

Django älskar att åka bil! Han blir absolut inte åksjuk och tycker verkligen om att få följa med och åka även på längre utflykter. Mellan lägenheten och sommarstugan är det upp till 2 timmars bilfärd och det är inga som helst bekymmer. Han har med sin fosterfamilj åkt i bilbur ända ifrån början och är van vid det. Han sover under bilåkning och han är trygg i bilen och kan även lämnas i bilburen vid ärenden utan att bli ängslig. Han är tyst i bilen och skäller tex inte på förbipasserande hundar. Hans mål är att få sitta på sätet bredvid sin fostermatte och han skulle säkert kunna åka med säkerhetsbälte med. Under färden vrider han intresserat huvudet efter saker han ser på gatan ifall han inte sover. Fosterfamiljen är alltid bilburna men tror inte alls det ska vara några problem för Django att åka tåg eller buss.

Django är bra stadstränad i utkanten av en stad i ett vanligt bostadsområde. Om man vill gå mitt inne i citykärnan med en massa cyklister, ljud, bussar, folksamlingar och mycket ljud ser man att Django inte är lika avslappnad i en mer rörig miljö utan får lite lägre svanshållning och blir lite nervös. Han fungerar bra i stadsmiljö såtillvida att han inte har någon osäkerhet kring mopeder, cyklister, joggare och när han sett permobiler eller rullstolsburna tittar han bara till öppet och nyfiket. Django har bara vid ett enda tillfälle reagerat på en människa och det var en person som avvek ifrån andra människor i sitt rörelsemönster genom stor hälta och som hade på sig en stor keps som täckte ansiktet. Det tyckte Django var läskigt och skällde då till. Detta var en person som de flesta hundar hade reagerat på.

Django har även fått följa med till andra trevliga miljöer som till djuraffären vilket fungerar jättebra. Han är ingen nervös hund utan om människan är lugn är Django alltid trygg.

Han är en verbal hund som har en del ljud för sig som när han vaknat och stretchar och sträcker på sig, då småylar han lite tyst och när han ser att man är på väg ut kan han ha en låg glad ylning. Han skäller inte alls mycket och reagerar inte direkt på ljud ifrån grannar eller trapphus. Om det är ett för honom obekant ljud kan han ge ifrån sig ett kort varningskall ifall någon är hemma, men han tystnar alltid direkt på en uppmaning.

Precis i början när Django kom till sin fosterfamilj var han nog inte van vid att bli lika väl behandlad och en tidigare ägare hade helt andra metoder som att bita honom i örat som en korrigering. Men Django är inte en hund som svarar upp eller ens ger ifrån sig en morrning utan han kryper mer ihop och har ett flyktbeende ifall det är något som han inte vill eller är osäker inför. Han är extremt duktig på nästan alla typer av hantering. När fostermatte sköter klorna ligger han lugnt på sidan och får dem filade. De har märkt att han inte tycker om att få dem klippta med klotång, något som många hundar tycker är obehagligt särskilt om någon gjort det med tvång eller råkar ha klippt fel i pulpan. Men att få klorna filade är helt problemfritt. Han har fullt förtroende vid all hantering men tyckte det var lite konstigt när fostermatte skulle borsta tänderna på honom med en tandvante så som deras egen hund blir, då avvek Django. Att torka tassarna och stanna inför dörren innan man går in för att bli avtorkad efter en promenad är rutin och man kan lätt pyssla om mindre sår, peta i öron eller massera Django. Vid veterinärbesök var han jättesocial och glad. Veterinären gjorde en grundlig besiktning och vaccinerade honom men en spruta i nacken och Django var glad och trygg under hela besöket och hade ingen misstänksamhet. När matte har skött ett litet sår med att tvätta rent det ligger Django på rygg med tassarna i luften under omvårdnaden.

När Django kom till sin fosterfamilj i juli började de med att lämna honom bara korta stunder hemma för då var han mycket mer orolig med nya människor i en ny miljö. I början ångestskällde han så man hörde på hans skall hur dåligt han mådde i situationen. Men de började då lugnt om med ensamhetsträning som för en valp vilket har gått över förväntan. Han är inte samma stressade hund som när han kom till dem och han har i den situationen blivit så mycket bättre vilket gör att övergången i en ny bra familj kommer gå betydligt bättre när han så småningom behöver bli själv i den miljön. Är Django rastad och mätt och nöjd är han ensam upp till 3,5 timme. Det är just nu ungefär gränsen för att han inte ska upplevas som orolig utan sova lugnt. Längre än så kan han trampa runt i lägenheten eller kanske sno något ifrån en köksbänk. Fosterfamiljen lämnar hundarna någon stund varje dag, tiden kan variera men det är mellan 1-3,5 timme. Django är en växande unghund som behöver mycket tid och trygghet vilket även innebär att han inte ska bli en hund som är ensam under en hel arbetsdag med någon som kommer hem för en rastning på lunchrasten. En hund som är ensam ca upp till 4 timmar under ett dygn är fortfarande en glad och lycklig hund. Från 1-10 där 10 är mycket aktiv är han mellan 2-3 inomhus.

https://www.youtube.com/watch?v=N964NMWfcig&feature=youtu.be&app=desktop

Vid besök hemma har Django ingen oönskad vakt eller misstänksamhet utan han blir alltid glad. Han kan hoppa upp vid ett tillfälle mot en människa men är rätt så sävlig och långsam i sina rörelser och vid en tillsägelse kommer han ihåg att han inte ska hoppa så det upprepas inte. Fosterfamiljens andra hund kan skälla mycket mer vid besök medan Django är mer hanterbar och slutar skälla så fort dörren öppnas. Han är van vid att få vänta med att hälsa tills folk har kommit in. Då är han odelat glad. Django är lugnet själv och är mycket stillsam och fin inne för att emellanåt få lite tokfnatt och lekfullt springa runt i en cirkel och vara lite yster. Säger man till här slutar han direkt. Men fostermatte vill att hundarna ska göra av med sin energi ute och att hemmet är en lugn viloplats vilket passar Django bra. Han har lätt för att knyta an till nya personer och blir glad när han ser en person han känner igen.

Fosterfamiljen har inte behövt lämna ifrån sig Django för tillfällig passning annat än enstaka tillfällen till personer Django träffat sedan innan och känner. Det har alltid gått bra. Fostermattes pappa är dock inte så hundvan och råkade ut för att Django överlistade honom vid middagen. Pappan hade stått och mödosamt lagat pannkakor och hade ett helt fat fullt med nygräddade väldoftande pannkakor som stod lite för långt ut på köksbänken och medan han vände sig om var hela fatets innehåll helt borta. Det gäller att passa på när någon mindre erfaren har ansvaret! Reglerna i fosterfamiljen annars är att hundarna aldrig får någonting ifrån bordet. Django kan bli intresserad av att få vara i närheten under matlagning men lyssnar alltid och går undan om man ber honom. Ett kommando som verkligen sitter är just ”gå och lägg dig”.

Django kan grunderna i en vanlig vardagslydnad som inkallning och sitt och ett lite tveksamt ligg. Ja han förstår kommandot men det kan vara lite motvilligt och ibland stirrar han bara tillbaka precis som om han inte har hört ordet förut.. 🙂 Han tränas med gott godis inne och favoriten är torkad lever som han även får ute som belöning. Han har inte fått så mycket träning i just inkallning och han kan vara lite mer ohörsam ifall han är uppe i varv eller har fått syn på något särskilt spännande. Han kan tass mycket bra och han lyssnar väldigt bra till sitt namn. Eftersom han har god nos och själv visar att han tycker om att använda den skulle någon form av spårarbete eller uppletande vara jätteroligt för honom. Om man skulle vara intresserad av hundsport som agility skulle man nog behöva börja med att träna mer kontakt först. Han kan ”upp” och fosterfamiljen tränar lite dogparkor där han får hoppa upp på stenar, bänkar och stubbar och det tycker han är roligt. De har även tränat lite ”touch” så han ska hoppa upp med framtassarna mot ett träd eller gjort lite godissök inne. Aktiviteter som man utför tillsammans är nog något som är roligast. Han är inte så jätteintresserad av godis ute så man behöver få hans motivation och använda lite godare godis vid belöning.

Många av de här raserna har lätt att få hudproblem, allergier eller demodex men Django är tack och lov helt förskonad ifrån detta. Hans päls är fin och glänser i solen. Han har inte någon särskilt känslig mage och äter torrfoder utan att det är uppblött. Django är inte besatt av mat men äter med god aptit.Han äter gärna både tuggben och dentastix och har ingen stressmage. När de två hanhundarna får mat samtidigt har fosterfamiljen ett vakande öga på dem eftersom maten är viktig för dem båda så det inte blir tjafs. Ibland har de ben och när bara Django tuggar på ben är alltid lugnt och avslappnat. Fosterfamiljens egen hund har inte så stort intresse för ben, men när han också har ett får de övervaka stämningen mellan hundarna. Django är helt trygg gentemot människor kring resurser som ben, matskål och har inget resursförsvar eller vaktar ägodelar eller platser utan har stort förtroende för människan där. När Django får godis tar han det väldigt försiktigt och milt där andra hundar nästan kan klippa fingrarna på den som kommer med något gott.

Django har under sin tid i fosterfamiljen träffat väldigt mycket barn, även mindre barn. Eftersom de har ett eget företag och jobbar med en windsurfingklubb på sommaren har det varit väldigt mycket barn i den miljön. Han är inte så intresserad av barn utan går mest och lägger sig. Han blir inte heller stressad eller upphetsad över barn som springer och leker och har umgåtts en hel del när fostermatte träffat sin systerson som är i 2årsåldern. Om man har barn i sin bekantskapskrets är det inga bekymmer, men i hans nya familj vill vi gärna att barnen är lite äldre, från 10-12 år och hundvana trevliga barn med ”hundvett”. Detta för att han ska ha mer tid än tillvaron i en småbarnsfamilj eller där man planerar för att bilda familj. Django är så värd en familj som består av vuxna personer och där det kan finnas stort fokus vid honom och han får bli den nav som håller ihop familjen.

Nu under sommaren har Django fått fästingskydd i form av droppar i nacken (Frontline) som han tålt bra.

Django är nyvaccinerad och har en befintlig försäkring i Folksam med en månadspremie på 250 kronor i månaden.

Han är fullt frisk och pigg men har haft bursit som är en vätskeansamling vid höger framben. Bursit kan man få av att ligga på hårt underlag och behandlingen är helt enkelt att hunden ska ha mjukt underlag och en liten dos antiinflammatoriskt medel (Metacam). Veterinären har grundligt undersökt och rekommenderat vanlig motion 5-8 km om dagen men i koppel tills svullnaden helt gått ned. Själva svullnaden sprack av sig självt och det blev ett litet sår som fosterfamiljen med lätthet kan sköta. När det är helt utläkt vilket det snart är kan det rekommenderas att ge en spruta med kortison i bursan som dödar det sista av inflammationen. Att ha få en svullnad i bursan är inte ovanligt för stora hundar som väger lite mer och kan lägga sig ner tungt. Det har dock inget med själva leden att göra, så ledproblem är där inga. Bursan är en säck som sitter utanför leden för att skydda den. Det är inte en kronisk åkomma utan en konsekvens av Djangos tidigare liv. I övrigt har han inga kända sjukdomar och han är inte kryptochid.

Djangos blivande familj bör ha vana sedan tidigare av american staffordshireterrier och framför allt ha en mjuk hundsyn och ett mjukt handlag med en hund. Django svarar väldigt väl på positiv förstärkning och som de flesta av sin ras har han ett utseende som en bullhund men ett hjärta som en knähund. Vi är öppna för förslag över hela landet men det kan vara enklare med en inskolning i orter inom bilavstånd från Malmö. Djangos fosterfamilj samt uppfödare finns delaktiga i hans framtid och man får gärna tala direkt med hans fostermatte om man är intresserad av att tala med henne.

Hans bakgrund är den att hans uppfödare som äger den oregistrerade tiken som är mamma till kullen bad om hjälp att omplacera honom då uppfödaren tagit ansvar genom att åka och ta tillbaka sin valp då denna inte längre var önskvärd i sin familj. Det hade inte ”hänt” något kring Django men det var ett felaktigt val av hem dessvärre. Alla andra valpar i kullen är väl omhändertagna och uppfödaren har bra kontakt med de andra valpköparna och har även ordnat valpträffar och funnits där vid problem. Tyvärr har Django först varit i en familj tills han var lite under ett år och när Djangos uppfödare ringde för att bibehålla kontakten hade de lämnat honom vidare till en vän, vilket gjorde att uppfödaren hämtade hem honom. Nästa par var en bekant till uppfödarens flickvän men de hade honom bara knappt ett halvår innan även de ville lämna ifrån sig honom. Detta var som sagt inte för att Django gjort något, utan för att familjen inte längre villa ha hund och det som kommer med att ha en unghund. Även där åkte Djangos uppfödare direkt för att hämta honom. Det är ovanligt att privatuppfödda amstaffer har ett sådant skyddsnät omkring sig, och det finns många som månar väldigt mycket om Djangos välbefinnande och framtid. Hans föräldrar har inte stamtavla i SKK vilket gör att han räknas som blandras.

Observera att vi inom Hittehund för alla hundar vi omplacerar har en ålderspolicy att man bör ha fyllt 25 år för att bli aktuell för att ta över en hund.

Kontakta oss om du är intresserad av att adoptera Django