Uppdatering om hundarna Saga och Doris samt katten Sotis

I tisdags åkte jag (Fanny) och skulle träffa Saga, Doris och Sotis för en utvärdering och fotografering. Med mig hade jag min vän som är yrkesverksam inom hund.

Efter att ha åkt i drygt två timmar kommer vi fram till gården där de bor. Vi möttes ute av anhöriga till deras ägare. Det märktes att hundarna var ovana vid besök och de båda höll sig lite på avstånd. Lilla Doris viftade glatt på svansen och försökte ta kontakt. Saga höll sig lite på avstånd och till personerna hon kände. Katten Sotis var den som var mest framåt och tyckte att sällskap var väldigt trevligt.

För att få mer kontakt med hundarna gick vi ut på gården och fälten som ligger bredvid. Det var inte helt enkelt att få fina bilder och filmer i leran och det var desto svårare med Saga som höll sig på sin kant. Doris mjuknade ganska fort och ville gärna både testa leksak och smaka på godis.

I beskrivningen av hundarna har ni fått reda på att husse nyligen dog. Husse var som ett med sina djur och han levde väldigt nära med dem. Det märktes framförallt tydligt på Saga som var ganska orolig. Doris är en mer öppen och självständig individ. Hon är kontaktsökande och glad men kan även gå på egna äventyr. Saga letade bara efter Doris när hon inte såg henne. Då deras ägare var gammal och i slutet även sjuk har han inte kunnat ge hundarna det de behövt det senaste. Han har gjort allt han kunnat men det är svårt och djuren kräver som vi alla vet en hel del. Eftersom omplaceringen var så akut hade vi lagt upp text om hundarna omedelbart utifrån hur anhöriga till husse som befann sig utomlands som var de som bett oss ingripa och utifrån information per telefon ifrån andra anhöriga.

Tyvärr såg både jag om min vän ganska omgående att Saga inte mådde bra. Hon var gravt överviktig, hade ett ojämnt rörelsemönster som påvisade smärta och dessutom ordentligt långa klor. Det var tydligt att hon hade ont. Hon skulle fylla 7 år nästa gång.

Vi var där ett tag och jag hade en värkande känsla i magen när vi åkte därifrån.

När vi satt oss i bilen hemåt ringde jag direkt till vår ordförande Christine och förklarade vad vi sett, med tårar i ögonen. Med tanke på hennes hälsa kändes en omplacering inte rättvis mot henne. Det är svårt att sätta ord på det man sett och få det att låta bra i en text. För jag ser att det inte låter lika illa som det man såg. Man kan ju se tydligt på en hund om den har ont och inte mår bra. Man ser det i blicken, rörelserna och på sättet den beter sig. Det är inget jag kan fånga i text, bild eller på film. Det är något man bara kan uppleva i ett direkt möte med hunden.

Utan att ha berättat hur jag tänkt sa min vän samma sak. Under kvällen tog Christine kontakt med de anhöriga som hjälper till i omplaceringen. Under samtalet visade det sig att vi alla hade samma tanke, det snällaste mot Saga var att låta henne somna in.

Det var både en lättnad och stor sorg att de också hade den uppfattningen. För mig handlar volontärarbetet inom Hittehund om att hjälpa hundar och se till att hunden får ett nytt hem som passar den. Jag hade aldrig trott att detta var en del av det. Men tyvärr handlar det inte alltid om att rädda allt som räddas kan, ibland måste man se till individen och vad som faktiskt är rättvist.

Detta är inte ett beslut som är taget av en person utan vi är många som har disskuterat eventuella lösningar och alternativa vägar. Jag tror och hoppas att ni förstår. Innan husse tog hand om henne hade hon varit ”slagpåse” i en tidigare familj, och med husse hade hon fått trygghet och levt ett mycket isolerat liv på landsbygden bland få personer som hon litade på. Men för oss som såg henne med klara ögon med en mer objektiv syn var det så tydligt hur hennes osäkerhet och bristande tillit för främmande människor avspeglade sig i hennes beteende. I torsdags fick Saga somna in hos veterinären. Hon har inte längre ont och har återförenats med sin älskade husse.

Dock har vi inte bara sorgliga besked utan även mycket glädjande. Doris och katten Sotis har kommit till ett jourhem i Kungälv. De bor nu tillsammans med Hittehunds Gizmo (nu kallad Sture) och håller på att vänja sig vid omställningen.

I början var framförallt Doris väldigt rädd men hon mjuknade snabbt. Då hon var väldigt smutsig fick hon direkt flera bad för att inte behöva ha kliande smuts på sig. Nu blir både Doris och Sotis väl omhändertagna och får mycket tid att gosa med jourmatte Carita. Det är en stor omställning för alla men det känns som att allt kommer gå bra. Doris och Sotis får nu landa i omställningen under en period och har sen hela livet framför sig där vi ska hitta en familj som vill ge kärlek till lilla rufsiga Doris med den viftande svansen och till Sotis, katten som tror han är en hund.

Jag vill önska er alla en god jul och ett riktigt gott nytt år. Glöm inte att ha era hundar inne under tolvslaget och att ha på en ordentlig sele som era hundar inte kan dra sig ur!